Hejdå 2021!!!

Nu är det inte långt kvar på år 2021 och imorgon börjar vi år 2022. Härligt med ett helt nytt orört år att skapa innehåll till. Hur var då 2021? Jag har inte bestämt mig vad jag tycker riktigt än… Innehållet har varit helt klart både positivt och negativt. Kollar jag tillbaka lite snabbt så var det nog inget raket-år på något sätt, men absolut inget dåligt år. Här är i alla fall lite snabbt vad som har hänt:

Jag ska med erkänna på en gång att bilden med fyrverkerierna i bakgrunden är redigerad, ursäkta för det. Jag brukar inte göra detta, men tyckte att det passade bra dagen till ära.

Nu kör vi kör månad för månad, hoppas nu att jag kommer ihåg allt rätt…

Januari

Januari var en ganska så brun-grå månad som handlade mest om rutiner och planering. Schäffern avslutade förra året som skadad och i januari köpte vi en ersättare för den. Det visade sig sen bli mer ett komplement än ersättare, men ett väldigt bra komplement till hela verksamheten. Komplementet var/är kompakthjulastaren New Holland W 80 C och att den nu har gått snart 900 timmar på ett år visar att den inte är helt onödig.

Ej odödlig Schäffer
Nya maskinen.
Vete i januari förstorat.

Februari

Till skillnad från året och januari så började februari vitt, kallt och härligt vackert. Det var ett tag vi hade riktig vinter här. Vi utnyttjade vintern för att köra hem de sista balarna från 2020 som vi lagrat i fältkant. Även i februari handlade vi och precis som i januari var det en gul maskin. Vi bestämde oss då för att återvända till att åka New Holland-press, något vi absolut inte ångrat än så länge. Det började även att fylla på i våra gödningslager med vad vi inte då visste var billig gödning om man jämför med nuvarande priser. Kalvningarna satte även igång.

Bra väder för att köra hem balar
Ny gul press på gång.
Gödningslager under uppfyllnad. Den här gödningen (kalksalpeter) verkar bli mer sällsynt i år
Kalvningar satte fart
Axanlag vete i slutet av februari.

Mars

Mars brukar ju vara starten på växtodlingssäsongen för oss, då vi brukar börja med att ge oss ut med kväve. Det var samma sak i år. Jag kommer ihåg att vi velade en hel del med när vi skull börja, men körde ändå igång med rapsen i början av mars och fortsatte senare med vetet. Kalvningarna fortsatte och vi provade lite rundbalar (som visade sig inte passa hos oss). Carro hade nyopererad hand och fick inte lyfta något, så hon var sjukskriven stackaren. Grödorna såg väldigt fina ut efter vintern.

Fint vete efter vintern
Rapsen såg inte heller tråkig ut.
Kväve på nattfrostad raps
Vetet fick en skvätt med.
Axanlag vete i slutet av mars

April

Kommer jag ihåg rätt så var hela april full med några väderbakslag med både snö och minusgrader. Kalvningarna blev hur som helst klar, det var leta utdraget men blev klart den 15:onde april. Vältningen av vetet kom igång, men gick lite segt på grund av kyla och snö, vi körde rätt hårt på den när det väl gick. Carro kom tillbaka efter sin operation och firade med att nästan direkt bryta benet. Ännu mer stackare och lång sjukskrivning. Det ihop med vabbning kastade om lite för oss alla, men inget som vi inte redde ut. Jag försökte jobba igen lite på kvällar när barnen somnat. Trotts lite nederbörd i form av snö, så verkade det fortfarande bli ett traditionellt år med lite försommartorka…

Fullare i kalvgömman
Vältning av vete
Väderbakslag
Annat bakslag
Smaldäck på i slutet av månaden.
Frostigt vete i april

 

Maj

Första maj firades med kosläpp, dock med mig och frun på bänken, men på första parkett. Jag och min mor hoppade lite emellan och turades om att vara familjefar hemma. I maj kom det äntligen igång att växa på fälten, efter den lite sega april. Det var fortfarande en väldigt fin växtodlingsvår kommer jag ihåg. Rapsen tog god tid på sig att börja blomma. I maj avbröts även tankarna om ett försommartorrt år och slutet på maj var minst sagt blött….

Kosläpp från bänken
segblommad raps

 

Växtskydd av vete
I slutet av maj blommade rapsen fint
Axanlag vete i slutet av maj
När vi i början av maj fick en båt på ställd på ett ställe där det inte ska var vatten…
kunde vi inte ana att det i slutet av maj passade bättre… Nästa gång ska jag helt klart bli misstänksam…

Juni

Vallskörden satte fart tidigt i Juni och vi fick sätta fart på våran nya press. Pressen fungerade som förväntat och vallskörden var lite över förväntan. Det var bara ca två månader kvar till veteskörd och grödorna så helt klart bra ut och det verkade se ut som bra förutsättningar för bra skörd då. Vi gav oss ut med en sista kvävesväng på vetet och gödslade för rekordskörd. I slutet av juni var mest fokus på grässkörd. Carro var fortfarande väldigt begränsad i sin rörlighet och mina arbetsuppgifter ökade, det gjorde att min mor fick vara mer familjefar hemma hos mig än vad jag var. Det var även i Juni värmen kom, värmen som hindrade oss från att ta den toppskörd vi först såg ut att vara på väg mot. Redan i mitten av Juni hade vi temperaturer på över 30 grader och dygnstemperaturer på över 20 grader och värmen höll i sig. Grödorna började bli lite stressade av värmen, men det var bra för vallskörden. Vildsvinsjakten i vetet började med, men skillnaden för i år var att vi hade mer hjälp utifrån och kunde sova mer själva.

Vallskörden tog fart
Korna höll landskapet öppet för fullt
Sista kvävegivan åkte ut på vetet.
Norinvete 1 juni
Norin 15 juni. Blommande. Fort gick det, för fort…
Vallskörd på entrepenad
Grisarna höll i åra i skick av någon annan än mig. En väldigt bra lösning tycker jag!

Juli

Började med full fart på gräskörd och slutade med full fart på veteskörd. Det hände mycket i juli och tyvärr så drog veteskörden igång lite väl tidigt mot vad vi önskat. Jag firade början av min ”semester” (förklädd vabb) med att krascha drönaren in i en av våra silosar. Den 25 juli satte vi tröskan, som precis uppdaterats med skördekartering och autostyrning, i norinvetet. Den dagen började med bad och slutade med tröskning. Det blev en rivstart på skörden kan man nog säga. Min fru som fortfarande var sjukskriven fick en liten (egentligen väldigt stor) utmaning med att ta hand om barnen själv när alla andra sattes i skördearbete. Innan juli var slut så hade vi lyckats med att bärga in en tredjedel av vårat årsbehov av halm. En möte mellan en sten och tröskans skärbord stökade till det lite också..

Skörden av hästfoder avslutades i början av juli med ett intensivt pass.
Lagårdarna tömdes på djupströbädd.
Istället hamnade djupströbbäden på fälten.
Tidig tröskstart
Tidig halmbärgning
Tid till röjning av fältkanter.

Snart rakt skärbord

Augusti

Månaden när allt händer, och i år var inget undantag. Skörden var som vi kanske redan förstått inte så god som vi tidigare hoppats och gödslat för, men ingen katastrof skörd ändå. Kommer jag ihåg rätt så var det inte ett helt lätt augusti vädermässigt. Regnskurar gjorde att det var bra förutsättningar för höstrapsen som såddes, men mindre bra för att skörda. Vi blev ändå färdigtröskade tidigt (22 augusti) och all vårat vete höll brödkvalité. Hela vårat årsbehov av halm var också inne i god tid (tidigt på morgonen 25 augusti i regn lastades den in under tak). Vi kunde avsluta augusti med fullt fokus på att börja arbetet för etablering av höstvete. Kan även säga att även om kärnskörden av vete var lite av en besvikelse (siffror kommer senare inlägg) så var halmskörden väldigt bra. I slutet av augusti var Carro tillbaka efter sitt benbrott, hur bra som helst! Vi hann även med att strukturkalka en del av arealen.

Bra förutsättningar för rapsen som såddes i höstas
Som sagt, bra förutsättningar för etableringen att lyckas
Även om dessa var en rejäl plåga i höstas.
trösfinalen var i regn.
Fin hötrapsplanta
Bland den sista halmen lastas in.
Förberedelser för sådd av vete
Strukturkalkning

September

Månaden för sådd av vete och det var vad vi la mest tid på. Vi satsade på att se till så att all vår areal blev höstsådd i år och det lyckades vi med. Även om vi hade lite motgångar med bland annat större traktorhaveri och blötare väder. Jag kommer ihåg att det var många svängar ut för att kolla huruvida vi skulle så eller stå, det berömda vågspelet mellan om man göra mer skada än nytta. Vi hade tur med att de flesta lokala skurarna gick runt där vi jobbade.. Vi blev hur som helst färdigsådda i hyffsat god tid och kunde avsluta september med att köra gräs och djursysslor. Jag avslutade september lite halvtråkigt med att krascha våran slåtterkross.

Kulitvering innan sådd av vete
Traktorhaveri

default
För blött för att så??
default

Oktober

Oktober blev höstens första återhämtningsmånad när man kan börja varva ner lite och vila upp sig. Djurstallarna började fyllas upp igen och eftersäsongsarbetet tar fart. Fint växväder gjorde att höstens grödor väste på sig bra. Oktober bjöd även på lite vallskörd ute hos kund, med ett faktiskt väldigt bra skördeväder, bättre kan man nog inte tänka sig i oktober. Vi tog även ett beslut om att sälja gårdens äldsta traktor (JD 6800) och ersätta den med en nyare modell (Valtra N 134). Vi sköt även ett mufflon här för första gången på väldigt länge.

November

I början av november var busväder på väg in så de sista krona fick komma in. Ganska så snart därefter så flydde jag och min familj landet en sväng. Men kallt väder bjöd helt klart november på och det slutade växa ute på fälten.

December

December är det ju fortfarande nu, så blir kort om den med. Men ännu en rutinmånad med rutinsysslor, återhämtning, ihopknyttning av året och planering av nästa år är det som hänt i kort. Vi hahaft både riktigt vinter och modern svensk vinter.

 

Ni får ursäkta att de sista bilderna saknar text, men nu måste jag slänga på mig kostymen och raka mig för snart kommer kvällens gäster.

Gott nytt år till er alla!