Jag vet att jag brukar säga att det inte finns några vanliga dagar i min vardag. Det är kanske sant, men det är också lögn. Ingen dag är den andra lik och innehållet kan skifta mycket, däremot är alla dagar vanliga för att allt i vardagen flyter på i trygghet. Jag hoppas verkligen att det kan fortsätta att göra det, även om det just nu känns mer otryggt. Jag lider verkligen med dem som nu blir drabbade av det som händer i Ukraina, men även alla andra i världen som inte lever i samma trygghet som vi. 

Tacksam

Det händer ju helt klart saker när man får barn, det gjorde det i alla fall för mig. Jag fick en liten annan syn på mycket, särskilt när det gäller risker i livet och vad som kan hända. Jag brukar ofta tänka hur tacksam jag är över att vi faktiskt har det bra här och inte behöver oroa oss för att få dörren insparkad eller huset sprängt, det är ju en trygghet långt ifrån alla har. Det finns självklart saker att oroa sig för, men sätter man dem i perspektiv till vad många andra måste oroa sig för dagligen så är det ganska så lindriga grejor jag oroar mig för. Just nu hoppas jag verkligen att vi ska få fortsätta känna denna trygghet och att fler och fler i världen med ska få det. Allt hemskt som händer i världen är ju just hemskt, särskilt när barn drabbas och det gör de ofta. Det är så konstigt… medans vi försöker lära våra barn att man inte får slåss vill vissa vuxna ha krig… Som sagt var hoppas att jag får fortsätta vara tacksam och att så snabbt som möjligt alla får det!

Oro

Samtidigt som jag är tacksam för hur vi har det just nu, så är jag även orolig för vad som komma skall och vad som hände världen och jag antar att jag inte är helt ensam om detta. För min del så finns det oro på flera olika plan. Det är dels vad som händer med säkerhetsordningen i hela världen nu, vart stannar Putins styrkor, vad händer sen och vad triggar det mer? Sen så har vi planet där vi drabbas som företagare med priser och tillgångar som kommer i gungningar. Vart detta ska sluta vet vi inte, men att detta förändrar mycket det vet vi. Samtidigt som jag känner oro inför hur allt nu kommer påverkas så känns det på något sätt lite tryggt att producera mat, för det är ju något som alltid kommer att behövas. Hoppas att den stora oron kan få ta slut snart…

Nog om detta nu….

Ja, medans vissas vardag nu kastas omkull så fortsätter som sagt var livet här på gården. Kalvningarna har tagit fart på riktigt och nu springer det runt 11 pigga kalvar där nere i lagården. Än så länge leder kvigorna till antal och är sju stycken. Vi har även fortsatt med att röja bort buskar och små träd i åkerkanter och diken. Jag tycker att det blir fruktansvärt bra! Buskar och träd ska absolut få finnas, men på rätt platser. Nu finns mer utrymme för att göra skyddszoner med lite trevliga växter för nyttiga djur. Nog om detta med nu här kommer lite bilder:

Nu tar jag fredag och hoppas att alla får en trevlig helg!