”Man ska inte bromsa sig ur en uppförsbacke”, brukar det ju heta. Det är ett uttryck som jag egentligen gillar, men det gäller ju ändå att se till så att man inte gasar för mycket så att det man vill ha med sig upp inte får slut på drivmedel på vägen. Situationen i världen är ju inte som vi är vana vid och det påverkar oss absolut. För oss så innebär det lite ändrade planer på vissa saker, på hur mycket och i vilken omfattning är inte vet vi inte än, men ändringar blir det i alla fall.

Gödselstrategin

Gödsel(- och energi)marknaden har ju varit som den har varit under senaste året och det påverkar ju oss inte helt konstigt ganska så kraftigt. Vissa gödselmedel går inte att få tag på och de som går att få tag på nu kostar ca tre gånger så mycket mot vad vi är vana vid och dubbelt så mycket som vad vi i höstas tyckte var smärtsamt. Detta gör att vi i år får frångå våran normal gödselstrategi på flera plan. Kalksalpeter har vi i mycket begränsat lager så det kommer det att bli mycket mindre av i år än vad vi skulle önska. NS gödningen 21-24 som vi brukar köra har vi inte i våran verktygslåda i år alls. Det vi i år kommer att gödsla med är vanlig AXAN 27-4, även vallarna får nog tyvärr nöja sig med AXAN i år… Eftersom att vi i år inte kommer att köra så mycket Kalksalpeter på vetet, så gör det inte så mycket att vi inte har NS 21-24 i verktygslådan. Kör vi bara AXAN så ska ju svavlet räck till ändå. Däremot så blir det för lite svavel för rapsen, så där är planen att vi ska komplettera med att spruta ut svavel. Så ser planen ut just nu i alla fall, får se om den håller. Gödning verkar vi i alla fall få och vi har redan ganska så mycket hemma.

Först så tänkte jag att eftersom att gödningspriserna varit lite högre ändå sedan i somras, så berodde det inte på kriget. Jag är inte lika säker nu längre… För kollar man bland annat på hur Gazprom (ryskt företag som utvinner och distribuerar naturgas, och naturgas används ju till stor del vid tillverkning av kvävegödsel) agerade förra året med distribueringen av gasen så kan man börja fundera på hur planerat allt detta var…

Foderstrategi

Nu till en av de stora frågorna, hur länge har djuren råd att äta den maten de gör idag? Våra tjurar har nu inte det i alla fall. I vanliga fall så föder vi upp våra tjurar med fri tillgång på kraftfoder och ensilage och det har vi gjort fram tills nu med. Det kan nog däremot bli ändring på det nu. Det rusande spannmålspriset gör att deras kraftfoder blir dyrare och även om de växer bra, så växer de inte lika mycket som vad de äter för. Vi tjänar mer på att sälja vårat vete istället för att krossa det och köra det igenom djuren som det ser ut nu. Nu blir det mer ensilage på menyn för dem istället. Ensilage som vi skulle behöva fodra upp har vi gott om, så även om/när marknadsvärdet på ensilage går upp så gör det inte så mycket att de äter det. Vetet är mycket lättare att handla med. Vid ett sånt här läge är det skönt att ha en produktion som går lätt att anpassa och som inte är så stor så att den måste snurra på full fart för att företaget ska snurra. Jag lider med dem som nu får stora ökningar på foderkostnader…

(inga av dagensbilder är färska, vetet har inte kommit sådär lång nu och tjurarna är betydligt större)

Nu är frågan hur mycket ändringar det blir på allt…..