Nu har vetet fått sin första kvävegiva

Igår drog vi igång gödningsspridaren igen och nu var det dags för vetet att få sig en liten kvävegiva. Även om vi i år saknar kalksalpeter (vi har en väldigt begränsad mängd) i våran gödnings-strategi, så kommer vi att fortsätta med att försöka köra lite mindre givor många gånger för att pricka så rätt som möjligt. Något vi gjort flera år nu är att dela upp ”huvudgivan” i två delar, en liten som vi kör tidigt och en lite större som vi kör senare. Nu har vi kört den där lilla tidiga givan och här kommer lite tankar om den.

Delad huvudgiva

Jag har nu sett lite rapporter om att man inte får högre skörd av att dela upp första givan/huvudgivan i två omgångar och det stämmer nog kanske normala år (vad nu det är?). Däremot så har jag inte sett att det ger lägre skörd att dela upp denna givan i två. Skulle det bli försommartort som det kan bli ibland, så är jag ganska så säker på att den här lilla tidiga givan kommer ge högre skörd än om allt gavs ihop senare. Bland annat risken för försommartorka gör att vi har valt att göra så här, sen tycker vi att det finns fler fördelar. Att istället för att lägga kanske 120-150 kg N/ha i samma giva tycker jag känns som en större risk, kommer det ett rejält regn direkt efter spridning finns risken stora kväveförluster. Delar man istället upp givan får jag för mig att man minskar den risken, för då borde mängden kväve just i markytan förhoppningsvis vara mindre. Det borde minska risken för både denitrifikation och ytavrinning.

Den här överfarten med gödning kanske inte höjer skörden, men de sänker den inte heller. Plus att den har andra fördelar.

En annan stor fördel med att göra två mindre givor av huvudgivan är att man får mycket bättre kapacitet på spridningen. Man kommer mycket längre per fyllning och behöver alltså inte fylla lika ofta. Även om man har effektiva fyllningar så tar det ändå mycket tid, det är när spridaren sprider man är effektiv. Att hinna över stor yta på kort tid är en stor fördel. Även om det som det verkar nu finns gott om tid att sprida gödning, så är det inte säkert att det är det nästa gång. Vid nästa giva kanske vädret eller andra arbetsuppgifter runtomkring gör att det är mer bråttom. Genom att redan ha kört ut en del av givan nu så ökar vi kapaciteten nästa gång när det kanske är mer kritiskt att köra. För oss som har en liten bit att åka för vissa fält med, så blir det mycket bättra logistik också om det går åt ett släp gödning istället för två när vi sprider på en utmark. Då slipper spridaren stå medans mer gödning hämtas och man slipper ställa ut säckar innan spridning. Jag tycker detta verkligen är en stor fördel, för att om vi kan sprida våran veteareal på en dag istället för på två dagar senare på säsongen när det är mer bråttom och kanske andra väderförutsättningar kan det göra stor skillnad.

Att göra av med ett storbalssläp fullt med gödning istället för två sparar helt klart lite tid per överfart.

Inga uppmätta förluster

Nu till en av de viktigare frågorna, är risken för förlust större om vi kör en sån här tidig giva? Inte vad jag kan se, bara förhållandena är rätt. Min teori är att risken är större om vi lägger en större giva senare. Jag skulle däremot inte våga att lägga ut en större giva så här tidigt, det tycker jag skulle var en för stor risk. Vi har ju den turen att äga en N-sensor så vi kan ju faktiskt med hjälp av total nollruta och nollruta för senare spridning mäta om vi haft några förluster. Än så länge har vi inte kunnat se att vi har haft någon förlust av kväve på den här tidigare givan, den har alltid tagits upp av grödan.

Genom att ha en ny nollruta på andra spridningen kan man mäta nyttan med en första spridningen. Bilden är från första året och den högra av dessa två rutor har bara fått första givan.

Vad körde vi då?

Denna överfarten så var det 54 kg N/ha som kördes ut i form av 200 kg Axan (NS 27-4). Jag tycker det känns lagom som en startgiva. Att lägga mer så här tidigt på vetet känns lite som en risk tycker jag och att lägga mindre gör ju att nästa giva blir högre. Nu får dessa 54 kg N/ha räcka ett tag tills vi ser att vetet kommit igång och att vädret är rätt.

Nu tar vi lite bilder från spridningen:

Spridaren i väntan på morgonens försa spridning.
Vi utnyttjade nattens minusgrader för att köra. Ju bättre det bär desto mindre packas det.
Soluppgång på fältet
Breda hjulen gjorde inte så jättestor nytta i morse, det bara bra ändå då.
Frostigt vete. Vetet ser alltid lite tätare ut när det är frostigt, särskilt i motljus.

Brun Axan är man inte van vid, men så är vi inte vana vid att få Axan från Yaras finska fabrik heller..
Dagens och gårdagens ingrediens i spridaren.
Fyllning på hemmaplan.
Fin utsikt över kyrkan och en av våran nollrutor.
Allting har en baksida, här är våran gårds.
Fyllning i fältkant så ofta vi kan för högsta kapacitet.

 

Nu efter att ha åkt på alla vetefält har jag med fått en bra uppfattning om hur de ser ut. Jag måste säga att jag tycker att det ser bra ut överlag. Det finns vissa små fläckar som verkar utvintrade just nu, men i gengäld är det fläckar som brukar vara blöta och sämre som nu ser bättre ut. Det jag däremot tänker på är hur torrt det är, fläckar där det brukar vara lite blött på är nu helt torra. Nu får vi se vart året tar vägen….