Mer kväve till vetet

De senaste dagarnas fina väder har verkligen satt fart på det som växer, inte minst på fälten och vetet grönskar nu till sig efter vårens tillfälliga avbrott. Det gör att vi nu tycker att det är dags att lägga ut sista delen kväve av huvudgivan. 

Fint väder och tillväxt

Ja, senaste dagarnas väder har ju minst sagt varit trevligt att vistas i och det verkar som att det inte bara är vi som gillar vädret. Vetet har nu gått från lite halvtråkig gul färg till en mycket trevligare grön färg och det har börjat växa nu. Det finns alltså gott hopp om vetets framtid och det gör att vi nu kör på lite mer kväve (och svavel).

Bild tagen i morse på kvävenollruta i Norinvete. Jag tycker nollrutan syns tydligt. När jag mätte kväveupptaget med N-sensorn idag så var det 18 kg N/ha upptaget i nollrutan och 24 utanför. Här har alltså vetet tagit upp 6 kg kväve/ha (i bladmassan) av första givan. Det är ett tecken på att vetet börjar sätta fart nu.
Trotts att det syns att vetet har växt, så har det inte bestockat sig något sen sist jag kollade. Det är fortfarande 3 sidoskott på dessa plantor, men de är kraftigare nu.
Det går även nu att börja hitta ax-anlagen med lite förstoringshjälp. Det gjorde jag inte sist jag letade (29 mars).
Det är även så att axanlaget nu börjar krypa uppåt från stråbasen.

 

Hur kör vi då?

Nu ger vi oss ju som sagt var ut med sista delen av huvudgivan (om vi nu kan kalla den för det längre…) och den brukar alltid vara olika för oss beroende på förutsättningar och förhållanden. I år så kommer den att landa på 124 kg N/ha. Eftersom att vi redan har kört 54 kg N/ha så innebär det att denna giva blir på 70 kg N/ha. 124 kg N/ha är i nedre kant på vad vi brukar köra i huvudgiva och det finns flera anledningar till detta. En av anledningarna är att så här tidigt vet vi ju faktiskt inte om hur årets markleverenser av kväve ser ut i år, men får jag anta och gissa så borde markleverenserna vara ganska så höga efter den torra vintern och förra årets för höga kvävegivor gentemot skördenivåer. Det gör att vi håller oss på en lite lägre nivå än så länge, det är ju mycket lättare att tillföra kväve än att ta bort kväve. Nu kan vi se till att hålla bra koll på vad som händer och anpassa givan efter behovet. Det är ju så snabbt gjort att åka över allt med lite mer kväve om/när det behövs och en överfart med gödningsspridaren är inte så dyr om man jämför med att inte utnyttja kvävet så effektivt som möjligt. Dels för miljöns skull och för plånboken nu med dessa kvävepriser. Man ska självklart alltid vara smart i användningen, men det bli extra kännbart nu…. Med hjälp av N-sensorn kommer vi att hålla koll på hur läget ser ut. Skulle det vara så att vi har samma extrema markleveranser som 2019 så finns det nog fält som inte kommer behöva så mycket mer kväve sen. Vi får se vad som händer helt enkelt.

Mer kväve till vetet
Här är det vi nu kör, prima gödning från Finland. Lite mer ammonium-kväve än annan Axan, men det ska förhoppningsvis hinna omvandlas det med.
Dyra viktiga korn som gäller att de hamnar där de ska.
Berg av guld
N-sensorn får vara med på taket, men det får inte syra något denna gången, bara skanna. Skanningen är också ett viktigt verktyg tycker jag.
Förutom de totala kvävenollrutorna så gör vi även några extra denna överfarten. Då kan vi mäta upptaget från den första givan också.

 

Idag körde vi allt vårat Norin (och lite Julius) och imorgon fortsätter vi med Julius och Brons.