Nu börjar vi klippa gräs

Så helt plötsligt drog vallskörden igång för oss. Den var planerad att starta nu så fort som möjligt, men på grund av väderprognoserna så var den inte planerad att starta idag. Däremot så gjorde tvära kast i väderprognosen att vi också fick göra tvära kast i våran planering och smygstartade slåttern nu ikväll.

Regnet försvann

Ja, pang så försvann morgondagens regn på de flesta prognoser och vi är inte sämre än att vi snabbt anpassar oss efter förutsättningarna. Därför så börjar vi nu att slå den första delen av vårat gräs som vi planerat ha till de växande djuren. Vi vill som vanligt ha torrt foder. Dels för hanteringens skull och dels för att vi inte vill transportera vatten i onödan, det blir dyrt vatten i slutänden. Djuren verkar inte heller klaga på torrt foder, så att köra torrt foder får bli våran strävan när vi tar vårat gräs. Nu verkar det som att vädret kanske kan bjuda oss på hyffsat torkväder tills på lördag när vi planerar att pressa och plasta det.

Vall redo att skördas för att bli foder åt växande nötkreatur.
Timotejens ax är på väg att krypa ut nu.
För att hjälpa vädret att torka gräset vänder vi ut det direkt efter krossen. Vi bredsprider inte efter frontkrossen för att inte köra ner något gräs som då ändå bli kompakt och inte vill torka. För att istället då det luftigare få vändaren göra jobbet.
Där dundrar jag fram med slåtterkrossen. Foto: Jan Larsson
Här är vår första slagna vall för i år.

Skydd i vallen

En liten tråkig grej med att slå gräs är ju risken att köra ihjäl rådjurskid. Det finns massa förslag på åtgärder för att undvika detta och det är ju kanon. Tyvärr, så har vi inte hittat något som fungerar bra för oss och är rimligt. Det går nog att tillägna detta ett helt eget långt inlägg minst. Det jag tror på som kan vara rimligt på något sätt och fungera bra är att skanna fälten med en drönare utrustad med värmekamera i samband med slåtter. Det är bara att konstatera att det är inte många djur som hinner undan när slåtterkrossen dundrar fram i 25< km/h, särskilt inte tryckande rådjurskid. Nu idag lyckades jag förhoppningsvis ändå rädda livet på ett kid. Det var ett kid som gömde sig på skyddszonen, men som fick för sig att skyddet i vallen var bättre och smög ut i vallen när jag slagit vändtegen. Som tur är så såg jag detta och lyckades på något mirakulöst sätt efter några minuters letande hitta kidet. Jag motade ut det från det oslagna gräset tre gånger och varje gång sprang det in igen. Till slut så fick jag lyfta upp det och bära ut det till skyddszonen. Jag har fått höra en hel del olika om huruvida man kan peta på kiden eller inte, men de jag anser har mest koll på läget säger att man kan det. Nu var jag ju absolut inte heller ute efter att klappa det eller ta en selfie med det för egen skull, utan bara försöka rädda livet på det. Hoppas jag lyckades!

Söt, men förmodligen både rädd och stressad. Där ligger den i alla fall inte alls något bra.
Kidet fick flytta ut på skyddszonen där det kom ifrån.
Det var den dagen det och imorgon fortsätter slåttern både hemma och ute hos kund. Kul att det är igång. Foto: Carl Jensen