Skörden fortsätter att närma sig och nu är det inte alls långt kvar tills vi ska få skörda det vete vi har sått och skött om i nästan ett års tid. Det är nu ett ganska så bra tag sedan vi gjorde sista insatsen på vetefälten med traktor, men än är det inte över. Nu gäller det att se till så att vi har så mycket som möjligt kvar att tröska. Vetet måste skyddas mot det största hotet vi har mot våran odling; viltskador. Som tur är så är vi väldigt lyckligt lottade även i år och har hjälp av seriösa jägare med att hålla undan viltet från fälten, de är verkligen guld värda!

Största hotet

Som jag nämnt tidigare flera gånger så är som sagt var viltskador det största hotet mot våran odling. Det är vad vi har svårast att skydda oss emot och anpassa oss efter. Det finns massor med andra risker med, rusande priser på insatsvaror, ostabil spannmålsmarknad och väder är några exempel på andra risker, men de är faktiskt lättare att anpassa sig efter och drabbar mer generellt vilket kan ge marknaden en skjuts åt det hållet som behövs. Viltskador är svårare att anpassa sig efter och kan drabba enskilda lantbrukare på ett annat sätt. Därför tycker jag att det är ett stort hot och för oss är det det största, till och med värre än svängande jordbrukspolitik. Det som bland annat gör att det är ett så stort hot är att skadorna kan komma plötsligt och det fort kan bli stora skador ända fram tills den dagen vi skördar. En del av våran areal har vi gett upp att odla annat än vall och träda. Skadorna blir stora även i vallen, men blir inte riktigt lika illa som i spannmål eller raps. Nog om detta negativa, nu fokuserar vi på det positiva!

Hjältarna

Som sagt var nog om problemet, nu fokuserar vi på lösningen. För att skydda grödorna så har vi just nu ett bra alternativ, det är att vara där ute på fälten för att störa, mota och skjuta de som gör skadorna. Störa och mota djur som inte får skjutas och skjuta de som får skjutas, enkelt men svårt. På dagarna är det inte mer än något stackars rådjur ute, det är på nätterna de djuren som gör skadorna kommer (i vårat fall är det vildsvin, dov- och kronhjort, mest kron och vildsvin). Det är alltså inget mysigt 7-16 jobb att skydda grödorna. Då är det tur att det finns jägare med intresse som tar ansvar för att hjälpa till! Vi har en fruktansvärd tur och har ett bra gäng som hjälper oss med detta, det började förra året och har fortsatt sedan dess. De lägger ner mycket tid och energi på att hålla undan viltet från våra fält. De skjuter det som är lovligt och som de kommer åt, det som inte är lovligt och som de inte kommer åt skrämmer de och motar undan. Det här är en stor del av räddningen för oss och gör mycket. Det gör verkligen stor nytta och det syns tydligt att det är mycket folk i rörelse på fälten på nätterna. Bilden här ovan på skadorna är faktiskt ett litet bevis på det, den mest ihärdiga av jägarna var på semester utomlands en vecka och då passade viltet på att kalasa på vetet. Samma dag han landade åkte han ut och lyckades komma åt en galt och skrämma lite hjortar och nu har det varit lugnt på det fältet i en natt. Det kanske är lugnt där i natt med, det vet jag nog imorgon för han sitter där ute nu.

Vi är väldigt nöjda och tacksamma med att det finns de som ställer upp och vaktar våra grödor. Det är för oss en stor del av växtodlingen att göra och när vi själva har ont om tid så är det perfekt att det finns andra. Det är som ett jobb att göra detta helt klart, just nu nöjer sig de som jagar med att få behålla allt de skjuter och att de har ett stort jaktintresse (obs inte bara skjutintresse!!!). Jag kan däremot misstänka att det kan vara så att i framtiden är detta en tjänst vi kanske kommer att få betala för om inte annan lösning kommer. Det kommer alltså innebära att vi måste ha ännu mer betalt för det vi säljer och matpriserna kommer behöva att stiga. Det här med att skydda fälten är något som sker under hela året, men är som intensivast hos oss på sommaren, så det är många timmar som läggs på att skydda grödorna. Jag jagar ju själv och den sortens jakt jag lägger mest tid på är skyddsjakten, även om jag inte är ute så mycket längre så här års.

Det jag vill säga med det här inlägget är; Tack till alla jägare som förstår allvaret och tar sitt ansvar för att skydda jordbruksgrödor när de är utsatta!