Lite strul på vägen

Vädergudarna bjuder på fantastiskt skördeväder och det utnyttjar vi så mycket vi kan just nu. I det stora hela går det väldigt bra, men inte helt oväntat dyker det upp lite strul på vägen. Idag dök det upp ett litet, litet hål i en slang som hade kunnat blivit ett stort problem, men som tur är så blev det bara ett litet strul på vägen. 

Tröskar längst bort

Vi har ju inte all våran areal samlad runt gårdskärnan utan en del mark en bit bort. Idag började tröskan att rulla på det som ligger längst bort och dit är det ungefär 11 km att åka. När vi tröskar där behöver vi utan tvekan båda våra spannmålsskjutsar för att se till så att tröskan inte ska behöva stanna. Går allt som det ska behöver tröskan aldrig stanna och de flygande tömningarna kan rulla på utan att tröskan hamnar i osynk med skjutsarna på grund av det. Allting utnyttjas alltså maximalt, och det är ju väldigt trevligt. Däremot så är det just beroende av att allt går precis som det ska, annars hamnar det lätt o obalans och effektiviteten försvinner. Ett system som går nästan på 100 % är ganska så sårbart…

Effektiva fält sinkar inte direkt tröskan, men höjer inte kapaciteten på skjutsarna.
Ska det vara någon vitts med att köra flygande tömningar så får inte tröskan hinna ifrån skjutsarna… Då kan tömningen lika gärna ske stillastående… Foto: Louise Larsson

Strulet

Som sagt var i en synkat 100 procents aktivitet får inte mycket strula… Det gjorde det ändå idag när 720:in som satt framför en av kärrorna började strula. Slangen från Intercoolern hade fått sig ett hål, effekt försvann och traktorn började tjuta när turbon laddade. Typiskt obra, utan traktor framför kärran är kärran ganska så värdelös, alla fall i skördeaktivitet. Snabbaste lösningar börjades gås igenom. Den snabbaste lösningen hade varit att bara byta slang, men vi hade ingen som passade… kvar fanns att försöka laga slangen eller byta traktor. Eftersom att traktorerna som inte körde spannmål hade antingen dubbelmontage monterade, kranarm monterad eller var iväg och pressade halm så började vi med att försöka laga. Även om det är skapligt tryck i slangen tyckte vi att vi borde kunna trolla ihop det på något sätt. Det gjorde vi med en bit slang, el- och sivlertejp. Jag och Carl blev nog egentligen ganska så nöjda med resultatet och 720:in var tillbaka i tjänst. Det såg lovande ut ett tag, men i första uppförsbacken med lass blev trycket för högt för våran superlagning.. Då fick vi hoppa vidare till nästa alternativ… rycka dubbelhjulen på 936:an och köra med den. Så fick det bli och 35 minuter efter beslut rullade 936:an iväg mot tröskan med en kärra efter sig. Helt klart rätt beslut, skulle ha gjort det på en gång, men det är väldigt lätt att vara efterklok. Får lägga det till erfarenheten och använda det i kommande beslut. Hur som helst så var det en himla tur att vi hade en vikarie att sätta in lite snabbt, annars hade det blivit tråkigt…..

Eftersom att det inte gick att laga med silvertejp så var den garanterat trasig. Det var till och med andra grejor där under silvertejpen, men inget som pallade trycket…
Det fick bli att se till så att denne fick ta 720:ins jobb.
I med luft, bort med dubbehjulen, byta drag och lite småfix…
Så kunde snart 936:an rulla mot tröskan.

Halmkörningen rullar också på

Medans Janne, Carl, Christin och Thobias (som nu är inkallad lite extra) skötte tröskningen så har jag pressat halm för fullt. Imorgon om inget konstigt händer så kommer jag ikapp tröskan.

Fin halm
Pang sa det ikväll så stod dammet stilla i luften och rommen kom och fuktade upp allt. Så det var bara att tacka för idag.
Service inför morgondagens pass.
Vi har nu dragit igång på båda pressarna. Det finns många bra anledningar till detta, men en av de viktigaste är att om en går sönder har vi den andra som vikarie lite snabbt. Jag vet att det kan vara problem med att få fram vissa reservdelar och ibland får man vänta flera veckor. Vi har inte tid att vänta flera veckor om något skulle går sönder… Då är det skönt att kunna åka och bara kroka på en annan press och köra vidare.

Det finns så mycket mer jag skulle vilja blogga om, men som vanligt så rinner tiden iväg alldeles för fort… Det får alltså skjutas upp återigen.

Här är lite jag tänkt blogga om när tid finns:

Det vete vi tröskar nu är hagelskadad och vi har tappat en hel del av skörden där.
Ett av ställena där vi har solrosor som nu är till för självplockning där man inte måste, men gärna får betala genom att skänka ett bidrag till Barncancerfonden.

Jag tänkte även lägga en rapport på hur vi ligger till med allt, men det får bli en annan dag när vi hunnit längre. Jag kan hursomhelst säga att det i det stora hela går väldigt bra och jag tänker absolut inte klaga.