Efter gårdagens testkörningar och beslut så kördes idag vetet med välten utrustad med skorpbrytarstålen. Av de 83 sådda hektaren kördes inte riktigt allt, men det mesta och jag fick äran att göra denna glamorösa uppgift. Den var helt klart lite ångestladdad och tog lite på psyket, men nu är det gjort. Det är första gången jag är med om att vi drabbas av skorpa som behöver åtgärdas, men någon gång ska ju vara den första….

Klurigt

Jag måste erkänna att jag inte tyckte det var så lätt att köra som jag trodde. Jag tänkte att det bara var att sätta i och köra, och det kanske det var också, men så gjorde inte jag. Jag körde där jag ansåg att det behövdes och där börjar det kluriga. För att bedöma var det behövdes var inte det lättaste tyckte jag. Man får ju nästan alltid tipset att köra mer än man tror och att vara elakare än man tror. Det är jättelätt att tänka, men när jag väl satt där var det svårare. På vissa håll såg det ju bra ut, men frågan är om det är en synvilla och hur bra det egentligen var. Bara för att det ser bra ut i rätt vinkel betyder ju inte att det är bra. På vissa håll är det nästan 300 plantor/m2 uppe och där behövs ingen skorpa attackeras enligt mig. Det kluriga var som sagt var att se dessa områden från traktorn, vilket man var tvungen att gör för att få någon slags effektivitet… Nu är det i alla fall som sagt var gjort och jag är förhoppningsfull över hur det kommer att bli. Hoppas också att nollrutor a kommer var mycket sämre än resten om några dagar, det skulle vissa att vi gjort rätt

Här kommer bilder från körningen

Jag är alltså just nu förhoppningsfull över att skorpbrytningen gick bra och att resultatet är att vetet kommer att bli bättre. Hoppas det stämmer. Ifall det ändå går åt pipan med detta så har vi involverat försäkringsbolaget som idag var och besiktade skadan. Genom dem kan vi få ersättning för omsådd.   Vi ger det nu några dagar och får som sagt var se hur det går. Fortsättning följer absolut.