Att fodra djuren är nu del av dagsrutinerna och det går åt några balar varje dag. Det är nu man får skörda det man skördat skulle man kanske kunna säga, för det är nu vi ser resultatet av det foder vi redan skördat. Hur det ser ut och vilka egenskaper det har. Just nu fodrar vi dikorna med det fodret vi fick oönskat regn på i somras (går att läsa här: https://blogg.atl.nu/abbotnas-sateri/2022/07/14/oonskade-skurar-fran-ovan/ ) och jag kan nog inte påstå att det märks på något negativt sätt, för det verkar vara ett perfekt dikofoder med bra hygien och dålig fart i. 

Inte alltid som man tänkt sig

Nej, med vädret som högst avgörande faktor så blir det ju inte alltid som man tänkt sig. Vårat hötorra foder blev ju efter oväntade skurar inte alls så hötorrt längre. Det är inte alltid mycket att göra mer än att acceptera läget, fast man absolut inte måste gilla läget. Vi tog ju beslut att ändå dunka ihop fodret eftersom att det absolut inte var något fel på det. Även om det då absolut inte var något fel på fodret, så kändes det lite vemodigt att det kom regn på det. Nu ändå när vi har börjat fodra med det fodret så måste jag nog påstå att det knappt märktes att det regnat på det. Det är inte riktigt som hö, men inte hur långt ifrån som helst. Det kanske till och med var en lite fördel att det regnade lite på det torra, långa och spröda gräset, det blir liksom inte lika poröst och stickigt att hålla på med. För torrt foder av den här sorten i en fyrkantspress kan ju lätt bli lite sönderfrasat och stickigt att hantera. Det här fodret ville vi inte heller ha söndersmulat så att det blir lite för dikorna och deras magar att jobba med. Som sagt så här i efterhand så vart det nog nästan succéfoder år korna!

Så regnet på 2,5 mm var ingen katastrof för slutresultatets skull, fodret blev ganska så bra ändå!