Dyra gnagare

Det finns gott om djur som gör skada i våran värld, stora och små och ibland gör de små stora skador. Sista åren har vi drabbats av ett för oss nytt problem, gnagare som äter på vissa av våra ensilagebalar med kasserade balar som resultat. Som tur är så har vi foder ändå, men det är ändå kostsamt att kassera balar som producerats och körts hem och istället för att hamna på foderbordet hamnar de på gödselplattan.

Nytt problem

Det här med av gnagare sönderätna balar är ett ny fenomen för oss. Vi har inte haft problem med det förut, men nu har det uppkommit. Det har hänt att balar som legat på mulljordarna blivit attackerade av sork, men nu har det hänt hemma i ballagret. Balarna har legat på grus och då brukar erfarenhetsmässigt detta inte vara ett problem. Det är ett ganska så tråkigt problem helt klart. Fodret är egentligen kanonfint i balarna, men nu måste ett stor antal av balarna kasseras. Nästan alla balar i det nedre lagret är kass och även en stor del i andra lagret. Det innebär att i en trave med fyra lager balar är åtminstone 25 % skrot.

Här är en hårt drabbad trave. Balarna är från 2019 och ser inte jätteroliga ut på utsidan, men de som inte är skadade innehåller prima andra skörd tagen för att säljas som hästfoder. Som ni ser här på bilden är det gott om stora hål i balarna i nedre lagret. (Den lösa plasten som syns på bilden är naturligtvis nu upplockad. )
Tråkiga hål.
Inte så fräscha balar. Här blir det kassering. Nog för att vi människor äter möglig ost, men det här kan inte vara hälsosamt för något däggdjur.
Det är synd för som det syns på bilden så är fodret fint annars. Tyvärr så hade balen närmast också ett hål så den är möglig i botten. Här är alltså fyra balar som ska kasseras. Allt jobb med att göra dem och få hem dem nästan i onödan.
I övrigt är som sagt var fodret fint.
Helt i onödan är balarna ändå inte producerade, de blandas in i dyngan och hamnar på fälten, men det hade de ju i och för sig gjort även om de passerat via en ko-,tjur- eller kvigmage också. Detta är bara en dyrare väg, även om den är rakare.

Vem är misstänkt då?

Nu till frågan om vem som gjort detta? Att det är en gnagare är jag ganska så övertygad om och det borde ju inte vara en så dum gissning. Min djupare gissning är att det faktiskt är någon slag sork. Jag får för mig att det är de som gör sådant här och de kanske trivs i ån som går precis intill balarna. Jag kan ha fel, det kan också vara råttor, men tvivlar i alla fall på att det är möss. Det kanske är möss i alla fall, men då skulle jag bli förvånad. Jag tror att råttorna kan uteslutas eftersom att jag upplever att vi har väldigt ont om just råttor. Möss finns, men jag har faktiskt inte sett någon ”riktigt” råtta här. Vi har avtal med Anticimex när det gäller skydd mot dessa skadedjur och jag upplever att det fungerat bra och att vi generellt har ganska så lite små gnagare på gården. Hursomhelst så spelar det ingen roll om de är få, små eller monster skada har det gjort. Nu håller vi på att titta på en lösning för att bli av med problemet framåt.

Konstigt sammanträffande?

En sak som är lite intressant med detta och ändå för tydligt för att blunda för, är att balarna som blir söndertuggade är de som kommer från fält där sork varit ett problem. Jag kan ha fel men just nu kommer jag inte på att vi haft detta problemet med andra balar. Så frågan är om det är ett konstigt sammanträffande eller att det faktiskt finns någon anledning till detta. Balarna var i alla fall hela när de travades in och nu är de inte det. Undrar om det är något speciellt med dessa balar som kommer från dessa fält. Kan det vara någon doft som triggar de små gnagarna att attackera just dessa balar?

Nu lämnar vi gnagarproblem och lyfter lite positivt istället

Såmaskinen är nu helt klar inför vintern och står i maskinhallen där den ska.
Press nummer två är nu renblåst, servad och redo för vinterförvaring.
Den är även inbackad i maskinhallen.
Små fel fortsätter att åtgärdas. Här byts en kontakt på grävmaskinen som fått sig lite stryk.
Som följd av stryket klämdes några kablar och har orsakat ett irriterande glapp i manövreringen för sidtilten på rotorn. En av kablarna visade sig vara av i höljet. Tyvärr verkar det inte som att alla fel löstes ändå… Glappet är tyvärr kvar, men misstänker i alla fall att jag vet var det är…
Mörka tider kräver hjälp av ljus. Nästan lite mysigt på något sätt..

Nu hoppas vi att vi sett gnagarskadade balar för sista gången.