Nu är alla balar hemma

Jag fortsätter min karriär som nybliven trebarnsfar med att vara pappaledig, men ute på gården så lyser flitens lampa. Nu har bland annat alla våra ensilagebalar fått komma hem efter att ha legat i fältkant i väntan på bättre förhållanden. 

Jag passar på att ursäkta mig för att jag kanske nu kommer att ha lite ont om färska bilder eftersom att jag själv kommer vara lite på sidan av, men hoppas det fungerar ändå.

Väntan på bättre tider

Ni som hänger med lite här kanske kommer ihåg att vi vi våran sista grässkörd i år endast körde ihop balarna och la dem i fältkant. Det är inte så ovanligt att vi gör så utan det försöker vi göra så ofta vi kan, för att köra hem balarna när det sedan passar bättre. Det kan handla om lite olika orsaker, tid, markförhållanden eller allmän logistik. Nu har balarna legat så här länge i fältkant på grund av att det inte varit gynnsamt eller ens gått att hämta dem. Det har handlat om lite tråkiga fält att komma till eller med långa körsträckor på fälten. Då vill vi inte åka i onödan när marken är för blöt, varken med traktor och släp eller lastmaskin och balklämma. En del av de fält som skördades i sista svängen var absolut för blöta för för mycket tung trafik, så ihopkörning till fältkant och väntan på kall mark för att få hem balarna fick bli melodin.

När sista balarna pressades så var det helt klart lite sank på fälten. Pressen sjönk sakta när den stod stilla, då var det varken gynnsamt med att köra balarna för långt i lastaren eller att ge sig ut med balsläp.
Balarna lyftes vid skörd ihop i fältkant med våran lilla lastmaskin.
Sen fick de snällt ligga och vänta där på bättre tider, som visade sig vara den här veckan.
Nu är de hemma ”årets sista balar”. Skönt att ha dem hemma.

Skönt

Även om det är lite kallt i luften och det inte är så bra väder för att spara in på el-pengar så är det skönt att det nu blev kallt, så att vi fick hämta hem de sista balarna. Det brukar ju nästan alltid vara någon period på vintern där det blir lite tjäle, men det är ju inte helt säkert. Eftersom att vi nu var lite beroende av tjäle för att få hem balarna utan att köra sönder vallarna där vid lastplatserna eller för att komma åt alla balar så var det nu skönt att det blev lite tjäle. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det hade gått annars, misstänker att balarna kanske i värsta fall på några av ställen där vi har mulljord fått legat tills i sommar när det torkat upp ordentligt. För balarna och fältens skull så var det här helt klart ett bättre alternativt.

Här är ett typiskt ställe där det inte går så bra att komma åt balarna om det inte är bra markförhållanden. Bilden är tagen från Logmaster och det blå-gula är där traktorn nu gått när balarna hämtades. Det rödmarkerade fältet är ett fält som kräver att man kör över det fältet där balarna på den här bilden lastades, balarna på det fältet får alltså långt till väg (vitmarkerad) och måste transporteras via det andra fältet. Det är även så att infarten på fältet (grönmarkerad) endast är smidig för att ta sig in på fälten med storbalssläpet, ut är lite otäckt. Därför är det smidigt att kunna åka till en utfart på andra sidan fältet via den svartmarkerade körsträckan. Som sagt var allt detta kräver att det är bra markförhållanden.
Även där släpet kan stå på vägen vid lastning (som här på bilden), så blir det en hel del körning på fältet av det som lastar. Det går ju att komma ifrån om man lastar med kran. Ibland har vi hyrt in kranbil för att köra hem balar och då slipper vi detta, men den kommer inte fram överallt.
Som sagt var skönt att kunna åka utan att vara alltför rädd att varken skada jorden eller köra fast.

Skönt nu att alla balarna är hemma!