Så kom äntligen den här dagen i år också, när alla våra maskiner som ska stå under tak faktiskt står under tak. Nu är det alltså tomt på gårdsplanen, men fullt i maskinhallarna och det är ju inte alls så dumt.

Ett projekt

Som jag redan nämnt några gånger så vill vi inte bara stuva undan maskinerna hursomhelst. Vi vill ha bra koll på vilket skick det vi ställer undan är i och det ska helst var tvättat och servat. Det kanske inte är fullservat, men åtminstone eftersäsongsservat. En hel del av grejorna ska det göras grejor med innan de ska i tjänst igen, men de grejorna vet vi vad det är och tanken är att de inte ska komma som några ovälkomna överraskningar när vi ska ha dem. Så maskinerna ska alltså vara genomgångna och i teorin ska vi veta allt som behöver åtgärdas eller tittas extra på. Det kan ju alltid dyka upp något ändå, men vi gör så gott vi kan. Detta gör hursomhelst att det här med att ställa in maskiner på hösten (nu vinter) ju blir lite av ett projekt av modellen lite större. Det tar lång tid och det måste det få göra, man ska bara inte glömma bort att det tar tid. Nu är det i alla fall gjort och det känns bra.

Det är som sagt var skönt att ha allt under tak nu (förutom vissa redskap som bor ute på baksidan, tex vägsladden och lite gamla sandspridare). Det känns ju helt klart som att maskinerna mår bättre under tak, men ytterligare en bra fördel är att maskinerna nu står larmat och det gör att vi kan må bättre.

Jag själv har inte varit så mycket inblandad i slutfasen av den här operationen eftersom att jag nu njuter av pappaledighet och varma brasor inomhus, men jag ser helt klart resultatet.