Rapportering från veckan

Februari är snart slut och växtodlingssäsongen är kanske inte så långt borta nu. Jag har varit (och är) drabbad av förskolebaciller och ligger något inlägg efter vad jag tänkt mig, istället får det nu bli en liten rapportering av hela veckan.

Några steg på fälten

Nu så här när växtodlingssäsongen kanske snart startar så kan man ju passa på att kolla in lägget lite på fälten. Det har än så länge inte varit några mer utförliga promenader, men några steg som alla haft syften.

Passade på att ta en sväng förbi en av våra viltburar. Det var inte roligt, men intressant. Det finns en viss skillnad på plantorna innanför och de utanför, fortsättning följer…
Plantor i bur
Plantor utanför bur. Hur stor skada som egentligen har skett kan nog nu vara svårt att bedöma, men visst är de skadade plantorna nu mer känsliga inför en hård vår.
Väderstationerna har nu plockats in för en lite service inför säsongen.
En liten koll på våran egna lilla sortdemo. Intressant att det kan vara så stora skillnader fast allt är höstvete.
Kan också konstatera att det på våran raps är ont om tjäle, ingen alls faktiskt, mer än det som nattens minusgrader fixat till.

Karantän i grävmaskinen

På lediga stunder fortsätter grävningen och grävmaskinen har nu hittar ut från skogen och får jobba med fältunderhåll, klippning av busk och rensning av diken, igen. Att grävmaskinen står ute redo att jobba närhelst det finns en lucka passade extra bra häromdagen när jag tillbringat dagen innan i sängen med feberfrossa. Eftersom att jag inte ville riskera att smitta ner någon annan med förskolebaciller förädlade genom mig, så kunde jag lugnt bege mig ut till grävmaskinen utan att träffa någon annan. Jag kunde sen lugnt sitta där gräva i min lilla karantän. Smidigt ändå måste jag säga, sen byttes grävmaskinskarantänen senare ut mot snöplogningskarantän, men det fungerade lika bra.

Smidigt att kunna smita ut till karantänen utan att behöva träffa någon annan på morgonen. Jag vet att här inte är varken klipp eller dikessopa på grävmaskinen, inte ens rotorn är på, men någon elak sten på någon träda behövde hjälp upp.
Sämre karantän än så här kan man nog ha…
Kan inte hålla mig, måste kasta upp en före- och efter bild. Här är före.
Här är efter.
Senare på dagen förflyttades min karantän till en traktor i Flen, Mellösa och Hälleforsnäs. (Traktorn står stilla när jag tar bilden)
Sen hem till gården igen.
Det kan även vara så att jag senare samma dag fick den briljanta idén att ägna mig åt lite skyddsjakt. Efter att hjorten jag skjutit sprungit ut mitt i en nyröjd plantering och lagt sig när klockan var 24:00 fick mig nästan att ångra mitt beslut…. Det blev ett projekt att hämta den kan man lugnt säga. Kanske inte det optimala sättet att rehabilitera sig från dagisbaciller, men hoppas det får bra effekt på våra fält.

Lagårdsservice

Kalvningarna fortsätter att rulla på och våran dikolagård är nu anpassad helt för det. Kalvgömmor och kalvingsboxar uppsatta och igång. Jag tycker att vi har hittat ett väldigt smidigt system med en kalvningsbox per kogrupp som vi har där endast under kalvningssäsongen. Det är flyttbara grindar som vi helt enkelt ställer dit och ihop med den befintliga inredningen bildar de en bra kalvningsbox. Däremot så har fästningen kanske varit lite primitiv på några av dem i form av balsnöre. Det fungerar bra, men fasta gångjärn är ju helt klart bättre. Det blir stabilare, det går inte att komma ifrån. Idag tog vi ett litet ryck och satte dit gångjärn istället. Det kan ha blivit riktigt bra, vi får se…

Ko och kalv i kalvningsbox och Carl som sätter dit gångjärn.
Snören funkar….
Men visst borde riktiga gångjärn med järnpinne fungera bättre.

Rapportering från kalvningen

Kalvningssäsongen är ju som sagt var igång nu hos oss och kalvarna kommer i ett trevligt tempo just nu. Resultatet så här långt in i kalvningen och för tillfället är 9 levande pigga kalvar med 7 kor som har kalvat. Hoppas verkligen att det fortsätter i samma takt!

Kamerorna i lagården är guld värda under kalvningen. Det här är från ikväll när vårat senaste tvillingpar föds. Det är den svarta kon som ligger med huvudet häråt som kalvar. Den första är här redan ute och står och letar efter juvret.
Några minuter senare är nästa kalv ute och Christin är där och hjälper den första att dia. Som sagt var man får bra koll med kamerorna..

Det fick bli en veckas inlägg samlade i ett, hoppas det funkar. Nu hoppas jag på fortsatt bra kalvningssäsong, högre vetepriser och att jag slipper dagisbaciller resten av livet!

 

Trevlig helg till er alla!