Dagens sysslor

Så har ännu en tisdag passerat och vi fick smaka lite på vår igen. Inte alls så dumt, hoppas nu att våren faktiskt kommer det skulle jag tycka vara skönt. Hursomhelst så har vi gott om saker att göra även om det inte är vår än, här kommer vad som kan hända en vanlig tisdag.

Skrap och strö

Tisdag innebär att veckorutinen ”skrap och strö” hos djuren ska ske och idag var naturligtvis inget undantag. Djurantalet ökar nu nästan varje dag vartefter koran kalvar och då med beläggningen på våra djupströbäddar. Det är måhända så att kalvarna inte är så stora än och stökar till så mycket, men visst bidrar de till att det bli skitigt lite fortare. Vi är ju även inne i en period just nu när mildgrader avlöser minusgrader i korta perioder och det brukar absolut bidra till att det blir skitigt i bäddarna fortare. Så idag rullade veckorutinen på som vanligt och för första gången på länge var jag en del av den. Det börjar nu bli lite klurigt när man ströar med strömaskinen, för det är gott om kalvar att hålla koll på. Att begrava kalvar i halmen är inget man önskar, jag tror inte att det skulle vara någon fara om kalvarna fick lite halm över sig, men ”better safe than sorry” och då får den som ströar sitta på helspänn.

Skrap och strö och jag hamnade i schäffern med uppgift att mata strömaskinen med balar och att avlägsna snörena.
Bild inne med.
Det blir gott om fluffig halm när man ströar och rent teoretiskt skulle kalvarna kunna hamna under den…
Som här, men här skedde det under kontrollerade former och huvudet sticker ju absolut fram.
Liten kalv är lätt att gömma.

Bort med stenar

När dagens djurskötsel var över för min del hoppade jag in i grävmaskinen. Den står just nu på en träda där vi håller på att peta bort lite elaka stenar som har hindrat oss från att bruka den trädan. Det är en del av ett fält som blivit orationellt tack vare stora jordfasta stenar, men nu ska det bli rationellt är tanken och det passar nu ganska bra att hålla på med detta. Sen så finns det inte så mycket som är värre än att gräva sten med grävmaskinen tycker jag. Särskilt den stora modellen som man inte vet om man får upp eller inte. Nu har det ändå gått bra och jag har inte gått bet en ändå gång än…. Vi får se hur det går med de sista stenarna på detta ställe, men just nu har jag segervittring.

Gott om elaka stenar som varit i vägen för effektiv brukande. Numera är de flesta upp och väntar på att få flytta till annat ställe.
Det värsta är att under en sten finns oftast en annan sten… På ytan verkar det som en ensam, men efter några spadtag blir det lätt en hög med sten ovan ytan.
Det finns många stora jobbiga rackare, som tur är så har de stora monstren jag hittat än så länge var spruckna och gått att ta upp i delar.
Här kommer en vårig bild på vete som nyss smält fram från snön. Just nu ser det väldigt trevligt ut att titta på, hoppas det fortsätter med det. Här är det sorten Kask.

 

Dagen avslutades med skyddsjakt där denna kronspets ramlade.