Dikofoder, hummer och lite gödning innan regnet

Med hästkraftkörningen ur världen kan vi nu lägga fullt fokus på annat istället. Som till exempel ta lite gräs till våra dikor, banka lite på en hummer och gödsla vallarna för god återväxt. 

Dikofoder

Det första vi gjorde när alla maskiner landat på hemmaplan och efter några timmars sömn var att igår morse kolla väderprognosen. Vi hade med en mils marginal haft en regnfri natt det fanns bra förutsättningar för att slå gräs om vädret var med oss. Det var det enligt prognosen, uppehåll hela dagen men med lite molniga förhållanden var prognosen. Det räckte för att vi skulle tro att vi skulle få gräset så lagom torrt vi ville ha det, så slåtterkrossen kopplades direkt på och vi började klippa gräs. Det gräs vi klippte igår var det som vi sparat för att ta som dikofoder. Mycket massa och lite näring är egenskaper vi ville ha på detta foder. Då passar det bra till korna innan kalvning så att det inte blir för feta med risk för komplicerade kalvningar som följd. Gräset slogs alltså och för en gångs skull när vi skördar dikofoder så här års hade vi tur med vädret och slapp regnskurar i sista stund innan pressning. Det har tyvärr varit standard senaste två åren innan detta, att en skur kommit precis när vi drar igång pressen i det torra gräset. Den här gången kunde dock gräset kunde pressas, plastas och plockas ihop utan att det regnat mer än några små droppar vid slåttern på det.

Hyffsad väderprognos gjorde att slåtterkrossarna åkte på.
Även vändaren åkte fram. Vi ville ha torrt foder så vi körde på konceptet vi brukar göra då. Sprida ut det direkt efter krossen med vändaren. Vi tycker att vi får bäst resultat då.
Slåttern och vändaren vid förmiddagskaffet. Då var allt igångkört så det bara var att gasa på efter kaffet.
Slåtter med mig bakom ratten.
Vändning med farsan vid spakarna.

Hyffsade strängar ändå. Detta är på mulljord.
Utvänt och på tork. Här är det redo för att strängas 8 timmar efter slåtter
Det vinnande konceptet med Bernt som strängar kör vi på även denna gången.

Efter Bernt kom farsan med pressen.

Karl skötte plastningen.
och mor plockade balar och ställde dem i fältkanten. Senare bytte jag med henne.
Hästbal 120 cm lång
Dikobal 160 cm lång
Ombytta roller. Här kör jag och mor fotar. Foto: Christin Larsson
Christin fotar mig när jag fotar något.
Som en parentes tillägger jag vad bra det är med nya modellen av knytare på pressen. När det inte blir några små garnsnuttar som ligger löst. Detta är bättre för allt!

 

Skörden

Arealen vi skördade var 22,27 hektar och vi fick 76,47 ton totalfoder där med en TS på 70%. Det innebär en TS skörd på 2,4 ton per hektar. Det är nog tyvärr en siffra man får vara nöjd med i år… Utav av dessa 76,47 tonen så gick faktiskt inte allt som dikofoder 11,25 ton pressades som hästfoder.

Gödning till återväxt

Direkt när slåttern var klar så åkte krossarna av och gödningsspridaren på. För att få bra fart på en återväxt så bestämde vi oss för att nu gödsla dessa fält direkt när de var skördade. Regn och bra väder för tillväxt verkar vara på kartan, så känns som en bra plan att gödsla. I år känns inte som ett år man ska snåla med vallskörden… Eftersom att vi var med och plockade bort balarna direkt igår så kunde vi ge oss ut med gödning direkt i morse. Perfekt innan regnet! Det vi nu lag var 54 kg N/ha i form utav NS 27-4, så även 8 kg S/ha kördes. Nu hoppas vi att det gör nytta och rekordåterväxt är på gång.

Gödningsspridaren åkte på för att vara redo ifall beslut om gödsling togs.
Beslutet var ganska så enkelt att ta, vi gödslar.
Balfria fält gjorde att vi kunde börja mata nästa skörd på en gång.
Nollruta för att se huruvida denna gödning gör nytta eller inte. Detta är mestadels mulljord, så lite lurigt är det.. Gödnignsspridaren fick sig sen en tvätt innan parkerades. Det tog nästan lika lång tid att tvätta den som att köra gödningen idag, i alla fall om man bara räkna effektiv tid. Det har nu sedan vi spred gödningen kommit 6 mm regn, så snart är den på gång till växterna. 

Hummern

Nu när vi kan börja dra streck över den mesta av vallkörningen så kan förberedelserna för hösten ta fart på riktigt. Det är mycket som ska göras och allt görs i prioriteringsordning. För mig handlade det om att ge våran buskklipp Hummern 170 lite kärlek. Den är egentligen lite för liten för våran grävmaskin, så den behöver lite extra kärlek ibland. Det fick den idag och nu är den återställd till nära ny, men med lite mer järn och svets på sig. Precis som alla andra maskiner är det viktigt att den här fungerar, för rätt vad det är så ska man ha den och då räknar man med att den fungerar. Nu står den i verkstaden och väntar ivrigt på att ge plats åt nästa maskin på listan för verkstadsjobb.

Infyttad i verkstaden i söndags för lite omhändertagande.
Kniven var en av sakerna som behövde lite kärlek. Den var helt klart krokig. Hardox 450 är den gjord av och 10 mm tjock. Så den var inte helt lätt att knäcka tillbaka, men det gick.
Kniven losstagen, riktad och svetsad.
Förutom kniven och allmän genomgång med lagning av spricka och förstärkningar så fick den nya bussningar.
Till slut så blev den färdig idag och är nu redo för nästa uppdrag.
Kniven blev inte riktigt helt rakt, men i alla fall bättre än det var innan.
Brunnet papper på golvet. Innan det släcktes så bodde det i min ficka. Det blev snabbt typiskt varmt på låret lite snabbt och det var inte så konstigt eftersom att pappret där tagit eld. Det var en vinkelslip som tände. Typiskt, men det gick som tur var bra!
Här återkommer en gammal goding. Debatten om huruvida Kuhns färg är röd eller orange. Jag tycker orange och RAL-numret bekräftar det, men vet att väldigt många tycker att det är rött. Eftersom att jag lyssnar på folk så tog jag idag den här som röd.
När jag målade tyckte jag ändå att det blev typiskt orange.
I jämförelse med Väderstadsröd. Visst är det stor skillnad på dem?!
Parallellt med mitt hummerbankande i verkstaden så hände massa annat också. Bland annat så tvättades kärrorna av. Nu ska de förberedas för spannmålstransport.

 

Over and out för idag. Hoppas ni får en fin torsdag!