För ungefär två veckor sedan skrev jag ett litet inlägg om vildsvinens framfart på våra fält. Det fanns då en klen tröst i att vildsvinen då var relativt ensamma som skadegörare på fälten och att effektiva åtgärder i form av skyddsjakt pågick. Nu har den klena trösten försvunnit och både kron- och dovvilt har hitta ut på fälten. Vi har nu åtminstone fyra högavkastande fält som kan ha gått från lönsamma till olönsamma bara på dessa två veckor. Är det så här vi ska ha det?

73 hektar

Nu i vinter måste jag säga at jag gått i en tro om att vi skulle klara oss bra från viltskador på grödorna. Vi har haft ganska så tomt på vilt just hemma, jag har sett gott om dem på andra platser men just hemma har det varit ganska så lugnt. Vi gjorde ett krafttag förra året och vi inbillade oss att det skulle göra nytta även i år, vi har även ändrat om lite i landskapet för att få djuren att känna sig mindre trygga på fälten. Detta visar sig nu vara falska förhoppningar och jag tror faktiskt att vi nu på bara två-tre veckor lyckats gå från relativt små viltskador till kanske något slags rekord i skador för att vara så här tidigt på säsongen. Vi har fått viltskador lite överallt, men jag har bara hunnit kolla upp 5 fält än så länge och det var inte kul. Fyra av dessa fält har rejäla skador dessa fyra fält har en areal på 73 hektar och gemensamt är att de har skador över hela sig. Det är jättesvårt att avgöra hur stor skadan redan nu, men 10 % tror jag nog att vi får räkna med. Sen har vi alla extra kostnader som tillkommer, kem, vältning och tid för att skrämma djur. Så skadorna finns där och tråkigt är det.

Här följer några bilder på skador:

Vill man se dem på bästa sätt är nog dator att rekommendera eller att försöka zooma in på bilderna…

Vi fortsätter med ett gäng bilder här, skadorna som syns tydligt är mestadels från vildsvin och kronvilt. Vildsvinen har bökat och kronen har trampat. Vi har även dovhjortar, men efter dem blir det mest betskador och dessa är inte lika tydliga.

Det blir djupa spår efter hjortarna…

Här har faktiskt en hästhov på något konstigt sätt letat sig ut på ett vetefält… Som tur är så verkar den här ha trampat ner mest ogräs..

Ska vi ha det så här?

Varför det helt plötsligt har blivit så här på våra fält på bara några veckor har jag lite idéer om, men de lämnar vi till ett senare inlägg. Nu vill jag istället fokusera på att fundera på om det är så här vi ska ha det. Är det vettigt att lönsamheten ska kunna stjälpas på bara några veckor? Nu hoppas vi att skadorna bromsar in och att det begränsar sig till vad de är just nu, men det kan vi inte veta. Har vi otur så fortsätter det att eskalera och det kan gå snabbt. Att företagande är fullt av risker är inget nytt och inte minst lantbruket. Men det här med viltskadorna ett ganska så nytt problem, viltskadorna har eskalerat de senaste åren och verkar tyvärr fortsätta att göra det. Det pratas om att lantbrukare brukar gnälla på vädret och det kanske är sant att vi pratar om det för det påverkar oss mycket, tyvärr kan vi inte påverka det. Här har vi istället ett problem som vi i högsta grad kan påverka, storleken på viltstammarna kan vi se till att minska. Som det är nu är det inte vettigt helt enkelt. Vilka andra företag skulle kunna tänka sig att varje år förlora minst 10% av sina intäkter på grund av att några vill utöva en hobby. För det är det jakten idag har utvecklats till på många håll, det handlar inte om att förvalta vilt som finns utan att öka upp stammarna för sin egen hobbys skull. 10% är för många företag en ganska så hyffsat bra vinstmarginal, men för oss är det normalt svin till de vild djuren varje år. Är det så här vi ska ha det? 10% i skördebortfall på grund av viltskador är nog dessutom lågt räknat för många lantbruksföretag oss inkluderade. Vi har ett osäkert läge i världen, matproduktionen ska/måste öka och sedan ska vi vaska en massa mat till det vilda? De äter inte ens allt utan en stor del är trampskador. Jag förstår inte hur en hobby kan få stå över produktion av livsmedel?!

Viltstammarna är idag för stora på många håll och äventyrar lönsamheten för många lantbruksföretag. Måste vi har så här stora viltstammar? Det måste väl gå att ha kvalitativa jaktdagar utan en massa obsar och fällda djur?

Detta är ett stort problem och jag vet inte just nu hur vi ska gå vidare med detta. Ska vi ha den här risken varje år vi odlar så måste vi fundera på om det verkligen är värt att göra det. Att ständigt behöva försvara sin produktion tär på krafterna. Särskilt när det rent krasst är vårat ansvar är att se till så att världens befolkning har mat på bordet, grön energi och tak över huvudet.

Jag tycker att vi står inför ett viktigt vägskäl nu, är det så här vi ska ha det? Ska landsbygden bli den skräpytan som Kjell A. Nordström förutspådde, där produktionen ska läggas ner till förmån för ett fritidsintresse? Fritidsintresset behöver inte alls försvinna på något vis, men viltstammarna måste vara rimliga…

Kan tillägga att tack vare ett gäng ihärdiga jägare som varit ute nästan varje natt i några veckors tid så bromsas ändå skadorna in, annars hade det inte varit alls kul. Dessa ska ha en stor eloge för sitt slit!!

Trevlig helg!