Nu attackerar vi skorpan och hoppas att vetet tar sig upp

Efter en tids kamp så verkar det nu som att det vete som fick 77 mm regn på sig direkt efter sådd nu börjar förlora mot skorpan. Efter att ha haft koll ett tag så kunde vi idag på eftermiddagen konstatera att vi nog behöver göra en insats om det ska bli ett acceptabelt bestånd. Nu är insats bestämd och påbörjad, hoppas vi nu kan knäcka skorpan och ge vetet den hjälpen som behövs för att det ska orka upp.

Noggrann koll

Efter att vi haft misstankar om att skorpa skulle kunna hända och att det skulle drabba sådden hårt, så har vi haft ordentlig koll på dessa vetefält flera gånger om dagen nu. Senast i morse så var jag ute och tog en sväng, jag bedömde då att läget så positivt ut. Långt ifrån allt vete var uppe, men jag hittade inga plantor som jag ansåg led hårt av skorpan eller inte skulle orka upp. På eftermiddagen när mor tog rundan så var läget ett helt annat och då fanns det gott om plantor under ytan som inte såg ut att må så bra. Då var det inte alls något att tveka på, majoriteten av plantorna skulle inte orka upp. De hade börjat gulna och vika sig. Där kan man se vad fort det kan gå från hopp till förtvivlan, tur att vi kollade ordentligt! Nu har vi i alla fall en chans att göra något för att rädda vetet.

Trotts att såraderna såg trevliga ut i morgonens motljus, så kan man lätt säga att skenet bedrog. Även när jag gav mig ut på fälten och petade i marken i morse så var jag förhoppningsfull. Det ändrade sig helt klart på eftermiddagen. Det är väldigt ojämnt på fälten och på vissa platser kommer det på riktigt fint, men på andra platser dåligt. Uppskattningsvis så har nu cirka 10-30% av fröna jag sådde tittat upp i något slags snitt på majoriteten av arealen. Det gör att cirka 90 plantor/m2 tittat upp där och det är alldeles för tunt. Det är fler plantor som kommer att orka upp utan insats, men högst troligt alldeles för få. Alltså får vi göra något.
En hel del plantor ser helt klart gula, krokiga och ledsna ut. Det finns många som ser betydligt mer ledsna ut än dessa. . Jag tvivlar på att många av dem kommer komma upp utan hjälp. Rätt insats kommer hursomhelst inte att försämra läget för dem.

 

Skorpbrytarstål

Ja, vad gör vi då? Det hela är faktiskt inte helt enkelt tycker jag… Helst av allt skulle vi faktiskt redan ha gjort något, men det har fram tills nu varit uteslutet på grund av att det varit för blött på dessa fält. Det skulle troligtvis gjort mycket mer skada än nytta både för gröda och mark. Det är den största anledningen till att vi inte gjort något och inte att jag varit positiv. Nu lagom till att vi kunde konstatera att vi måste göra något så kunde vi faktiskt lämpligt nog göra något också. Våran plan A var välten , att den enbart med vältringarna skulle knäcka skorpan tillräckligt för att vetet ska kunna orka upp. Efter att ha provat plan A kunde vi konstatera att resultatet blev sisådär. Det blev inte sämre, men inte tillräckligt bra. Vi hoppade på plan B (som nog egentligen var plan A, men vi ville prova plan A på väg mot plan B). Plan B var helt enkelt att montera på skorpbrytarstålen på välten, skorpbrytarstålen är ju trotts allt som namnet skvallrar om till för att bryta skorpa. Välten med skorpbrytarstålen gjorde ett tillfredställande resultat och det känns faktiskt just nu som att det kommer att gå vägen, hoppas verkligen det. Hur som helst så kommer detta bidra till att vi blir en erfarenhet rikare, frågan är bara hur dyr den erfarenheten kommer bli….

Efter att ha provat med endast välten utan skorpbrytarstål var vi inte riktigt nöjda med resultatet. Det kändes inte som tillräckligt mycket skada på skorpan tillfogats.
Vi monterade därför dit stålen på vältens sladdplanka
Sen körde det i såriktningen
Ner med stålen lagom mycket
Resultatet blev tillfredställande. Skorpan försvann nästan helt.
Hejdå skorpa. Det är som sagt var lite mörkare jord på vissa ställen, men vi bedömer att det inte är för blött för att köra (med vissa undantag)
Skorpbrytarstålen är förvånansvärt snälla mot veteplantorna och trotts att en del nog kommer att stryka med så tror jag att den delen inte kommer att vara så stor. Det är nog fler som klarar sig tack vare detta än som stryker med.
Omtöcknade, men förhoppningsvis räddade.
Med tolv meters arbetsbredd kommer det i alla fall att gå hyffsat fort att köra över de områden som behövs.
Diskussioner om resultat och körsätt i denna inte helt lätta insats.
Nu hoppas vi att vi gör rätt och att det blir bra. Självklart kommer nollruta att lämnas för att vi ska kunna se resultatet.
Efter att ikväll ha provat hur det blir så kommer detta fortsätta imorgon när det är varmare. Det känns som att det borde vara bättre för vetet. Fortsättning följer…

Annat

Förutom skorpbrytaraktivitet så har harvning och sådd rullat på idag.
Nu är ytterligare 40 hektar vete i backen. Hoppas nu att det här slipper skorpa!

Spännande dagar kommer nu att följa när vi ser om det skorpdrabbade vete kommer ta sig eller inte. Jag har som sagt var varit positiv fram tills idag och trott att vetet skulle klara sig utan hjälp. Jag fick ändra mig, men är nu positiv igen och tror att med hjälp av skorpbrytning kommer det att klara sig.