Då har vi kommit till del sju i min lilla serie om hur jag ser på ett hållbart skogsbruk. De tidigare delarna hittar ni här: Del ett, del två, del tre, del fyra, del fem och del sex.

När det gäller den generella hänsynen vid skogsbruk så finns det mycket bra material att läsa om detta, till exempel denna skrift från Skogsstyrelsen:

Det finns mycket att ta hänsyn till och jag tar några exempel som, för oss, är vanliga. Vi har många små fina källor och skogsbäckar i skogen och de här är vi noga med att inte skada. I möjligaste mån undviker vi att skogsmaskiner ska köra nära bäckarna, men ibland måste de ta sig över och då är det viktigt att bygga ordentliga överfarter i form av broar eller liknande. Det här är förarna väl medvetna om så det brukar inte vara några problem. Se till att visa var bäckarna och de svaga partierna i allmänhet finns. Numera så har de var de blöta partierna finns i sina kartor, men det skadar inte att prata om dem också. Vi hade ett fall nyligen vid vinterns avverkning där vår inköpare påpekade att det var extra blött och vi tog en titt på det och det slutade med att vii helt enkelt lät den lilla biten stå kvar. Jag har skrivit om det tidigare, om jag inte minns fel.

På en del av skogen så har vi mycket kulturlämningar. Det är gamla husgrunder, gamla jordkällare, torplämningar och stenmurar bl a. Ofta, men inte alltid, finns de här markerade i Fornsök och/eller på de kartor som finns hos Skogsstyrelsens (Skogens Pärlor bl a). Det är en bra ide att kika på de här ställena för att se om det finns några lämningar som man inte har koll på i sin egen skog, men de flesta har säkert redan sett vad som finns. Så när du ska göra en avverkning eller gallring på ett område där det finns kulturlämningar, var gärna med när inköparen gör sitt traktdirektiv. Vi gjorde en gallring i vintras inom ett sådant här område och då gick jag med och hjälpte till att markera de gamla kulturmiljöerna. Så här blev resultatet:

Som ni ser fanns det många olika kulturobjekt, särskilt många långa och fina stenmurar.

Om vi lämnar hänsyn och kulturmiljöer och kikar lite på höga sociala värden. Vad är det kanske ni undrar? Jag har själv funderat på det en hel del. Man pratar ofta om det här men det kan vara svårt att sätta fingret på vad man egentligen menar. Jag har kommit på en sak som jag tycker kommer högt upp på listan med höga sociala värden och som vi tillämpar/lyfter fram och det är orientering!

Orientering är en fantastisk sport, som passar både unga som gamla. Många ledare jobbar ideellt och klubbarna satsar oftast väldigt mycket på ungdomarna i klubben, vilket är bra. Att tidigt lära sig ta sig fram i obanad skogsterräng med hjälp av karta och kompass är klockrent. Det har man nytta av resten av livet. Och orienterare är trevliga människor, de har alltid ett par gummistövlar i bagageluckan och när alla bilarna fastnar på leråkern efter ett slagregn så är det inga sura miner, utan alla hjälper varandra med med ett leende på läpparna (ok, kanske att jag överdrev lite där, men inte mycket).

På vår skog har den lokala orienteringsklubben ritat en karta och de har också haft både tävlingar och träningar. De frågar alltid om lov innan och vi säger alltid ja förstås, för vi vet att de lämnar inga som helst spår efter sig. Inte ens en indian skulle kunna se att flera 100 personer haft läger och sprungit runt i skogen. Tror jag.

Ett roligt exempel ser ni nedan. Det är kanske lite att jämföra äpplen och päron men bilden talar sitt tydliga spåk till orienterarnas fördel:

Men den som sätter fingret på vad skogens sociala värden är för något bäst är Björn Ferry. Lyssna på nedan lilla klipp från min intervju med honom i Skogspodden. Det här är den bästa beskrivningen som jag hört:

Vill ni höra hela intervjun med honom så finns den i avsnitt 16 av Skogspodden och det hittar ni här.