”Intrycket är att allt – precis allt – är förbjudet.”, det skriver i dag skärgårdsbon och entreprenören Johan Pensar i en debattartikel i ATL.

Pensar vill bygga en skärgårdsby på mark som tillhör familjens gård. Något han tycker går helt i linje med politikens intentioner om en levande landsbygd. Men att omsätta visionerna till handling har visat sig svårt.

Texten av Johan Pensar lyfter en intressant fråga. Hur ska det gå att utveckla i grunden attraktiva landsbygder som många, särskilt fritidshusägare, inte vill ska anpassas till det moderna livet?

För problematiken i de attraktiva landsbygderna – som skärgårdarna för det mesta är – är ofta en helt annan än i avfolkningsbygder i inlandet. Även om både skärgårdsön och kyrkbyn har fått se skolor och butiker bomma igen så skiljer de sig åt på många sätt.

För till den skärgårdsö i Stockholms skärgård som Pensar skriver om vill många flytta. Men de hindras.

Att bygga bostäder i skärgården är svårt. Dels påverkar många och krångliga regler. Myndighetskraven är betydande. Dels finns det en grupp som inte vill att den attraktiva landsbygden ska utvecklas. Många satsningar motarbetas. Allt som innebär en större förändring – som nya hus, verksamheter och vägar – tas det gärna strid emot.

Den som ger sig attan på att stoppa ett projekt har också ganska goda utsikter att lyckas. I ett närmast överreglerat land som Sverige finns goda möjligheter för den som är riktigt ihärdig att sätta käppar i hjulen för de flesta byggprojekt. Och det här motståndet mot utveckling i de attraktiva landsbygderna är knappast ett fenomen bara i Stockholms skärgård utan märks i hela landet.

Den som betraktar en skärgårdsö – eller skog för den delen – främst som en plats för rekreation vill sällan att den ska ändras.  Och den inställningen är förståelig på ett mänskligt plan.

När jag för ett par år sedan intervjuade Göran Örlander, då skogsstrateg på Södra skogsägarna och ordförande för forskningsinstitutet Skogforsk, sade han apropå allmänhetens växande krav på skogens utseende och stigarnas framkomlighet:

– Har man tre veckors semester så är det klart att den tiden måste vara perfekt. Då ska skogen vid sommarstället uppfylla den idylliska bilden som man har burit med sig inför semestern.

Resultatet blir att i en del landsbygder fortsätter avfolkningen, inte för att den är självklar utan för att den är efterfrågad.

Edvard Hollertz