Han är liten. Bara två år. Hans panna är varm och det mjuka håret klibbar lite av svetten. Han gnyr i sömnen, är inte riktigt vaken. Han andas kort och stötigt. Jo, han andas, tänker hon och försöker lugna sitt hjärta som slår så hårt i bröstet. Hon smeker honom lite över nacken. Blicken rör sig under de slutna ögonlocken. Oroligt. Eller nyfiket? Hon undrar vad han drömmer om. Vilka bilder han ser genom febern. Är det onda drömmar eller är han tillbaka i plastpoolen bakom huset? Plaskande och skrattande med sin storasyster, hela hans knubbiga kropp i ett stort leende? Nej, tänker hon, han har ont. Han är rädd. Farliga bilar och tecknade monster i drömmarna. Stora rytande djur. Mörker och ensamhet?
Hon ryser, lägger den tunna bomullsfilten till rätta över honom. Han kastar med armen och den glider ner igen. Han för sin hand över ansiktet och gnäller till lite, fortfarande utan att öppna ögonen. Hon böjer sig ner och tar hans lilla hand. Så liten. Så oerhört liten. Ändå kan han så mycket. Han bär slevar och leksaker i de där små händerna, tar osthyveln från diskmaskinen och släpper stolt ner den i rätt låda. Han stryker katten ömt men klumpigt över ryggen. Sedan borrar han in ansiktet i pälsen och kramar den lite för hårt.
Han är två år och vet allt om kärlek. Han lägger sina knubbiga armar om hennes hals och älskar henne så gränslöst som bara en tvååring kan. Hennes lille son. Hans hjärta så stort, större än all världens ondska. Varje möte ett sällsamt glädjerus. Han klappar sin pappa på kinden med en kladdig hand. Kurar ihop sig i hans stora famn. Han skriker av glädje. Springer med öppna armar mot sin storasyster. Somnar intill hennes femåringskropp. Lugn. Trygg. Två syskon. En liten och en lite större. Tätt ihop efter badet och sagan. Han andas stilla mot hennes arm. Deras ljusa hår i samma nyans på den blå kudden. Två små. Två små som ska bli stora.

Snälla, snälla människor. Idag är det Europeiska Antibiotikadagen. Beakta det faktum att antibiotikaresistens är ett fruktansvärt hot mot mänskligheten. Försök förstå att vi håller på att skjuta sönder något som räddar liv varje dag, året om. Om vi drabbas av resistenta bakterier riskerar vi att förlora liv. Till följd av exempelvis lunginflammation, urinvägsinfektion, sår och en mängd andra tillstånd som vi idag kan klara oss helskinnade ur flera gånger i livet.

En långvarig överanvändning av antibiotika inom lantbruket har orsakat massiva problem i bland annat Danmark och det sprider sig lavinartat. Multiresistenta bakterier går inte att stoppa och något måste göras. Nu.

Tänk på vilken typ av djurhållning du stöttar när du handlar mat. Köp svenskt kött och svenska mejeriprodukter och gör på så sätt det kanske viktigaste valet i ditt liv.
Svensk livsmedelsproduktion bygger på god djurhälsa och ett omfattande förebyggande arbete för att hålla nere antibiotikaförbrukningen så mycket det bara går.
I andra delar av världen resonerar man helt annorlunda i dessa frågor och det håller på att få fruktansvärda följder. På riktigt. Vi håller på att kasta bort en av de viktigaste livräddande upptäckter som gjorts i mänsklighetens historia.

Vi behöver antibiotika. För att bota sjukdomar och rädda liv. På djur men framförallt på människor.

Snälla ägna det en tanke idag. Och alla andra dagar.

Välj mat från Sverige.