Idag kunde vi läsa om en äldre man som blivit ihjältrampad av tjurar. Ännu en dödsolycka i lantbruket. Tragiskt. Som alla arbetsplatsolyckor. Som alla dödsolyckor över huvud taget. Som alla gånger någon går ut genom dörren och aldrig mer kommer hem igen.

Det isar längs ryggraden när jag tänker på att dö under hårda klövar… Kanske i skräck. I ett smärtsamt tumult. Om det nu var så det gick till? Jag vet inte.

I kölvattnet av en sådan här olycka kommer alltid spekulationer och åsikter. Sanningar från de som vet precis.

Av respekt för den avlidne mannen och hans anhöriga tänker jag inte resonera kring vad som hände eller inte hände. Eller undra hur det kom sig att han var bland djur vid sin aktningsvärda ålder. För jag vet inte. Och det är inte min sak.

Vad jag däremot kan göra är att använda min röst och min erfarenhet till att prata och skriva om risker när det gäller djurhantering. Kanske hade han velat det, den här mannen?

Jag ska göra det framöver men det blir inte i kväll. I kväll vill jag bara sända en tanke till alla de som är drabbade kring just den här lantbruksolyckan. Och en förhoppning om en säkrare framtid.