En dag med lite allt möjligt. Jobb på förmiddagen, sedan brottningscup och dop för ett mycket sött litet kusinbarn. Efter det somnade jag till i soffan en stund och sedan var det jobb igen. 

Nu är det chips- och godisläge. Det är ju trots allt chipsdagen idag. Fredag är chipsafton, lördag chipsdagen och söndag annandag chips. Det är sedan gammalt.

Danne har lagrat in blöt spannmål ikväll och det går olidligt långsamt. Vi har fortfarande inte fångat in kon och kalven som lever livets glada dagar med en hel hage för sig själva, men kanske kan det bli morgondagens projekt.

Däremot har vi lärt oss hur man tillverkar Pringleschips. Tänk vad man fick fundera på sådant innan internet. Vi har även fått veta att Pringelsrörets skapare Fredric J Baur utifrån eget önskemål fick sin aska begravd i ett Pringlesrör.

En annan sak är att jag och Elias har gjort en spellista på Spotify. Eller börjat i alla fall. Han har rolig och bra musiksmak för att vara en snart tioårig kille. Både dansband och franska schlagers. Och latinorytmer. Den låt vi sjunger mest på just nu är Pojkarna i poolen med Barbados.

Och den här, fast det är mest jag. Jag kan inte texten riktigt men rätt som det är under dagen brister jag ut i ”I love it when you call me senorita… lalalala pretend like I don’t need ya…lalalalala, o la la la, o la la la…” Och så tar jag några improviserade bachatasteg, och slänger med håret.
Kalvar och familjemedlemmar kollar konstigt men låter mig hållas.

Nu ska jag dricka kaffe och sedan sova.

”O la la la, it’s true, la la la..”