Första december då

1 december, 2019

Som jag har sett fram emot det här datumet. Och som jag har skrutit om att från och med första december skulle jag minsann gå in i totalt Ernst-läge och bara mysa runt när jag inte jobbade.

Jag skulle tjuväta små goda syltor, njutningsfullt dekorera apelsiner med doftande nejlikor, dricka glögg i raggsockor och bara le snällt och lite överseende när folk nämnde ord som stress och julångest. Jag hade bestämt sedan länge att alla julklappsinköp skulle vara färdiga innan novembers slut och jag var så besluten! Inte en present i december var planen!

Nu är det december… och jag har förvisso en rätt imponerande hög julkappar färdiga men jag har ännu inte handlat något åt de egna barnen. Jag antar att det inte går att säga att tiden är ute? Att det tyvärr inte blir några julkappar till dem för att min plan inte riktigt höll?

Vi har i alla fall ätit ett dignande julbord så själva stämningen är det inget fel på. Sedan behöver man faktiskt inte handla de där sista klapparna vid värsta tänkbara hysteritidpunkt heller.

Dessutom har jag ju varit i Afrika i år och sett en helt annan del av världen. Där barn leker med fotbollar som de tillverkat själva av gamla plastkassar. Med tanke på det är jag inte lika benägen att åka med på konsumtionståget denna jul. Det får bli som det blir.
Julkappar ska utdelas men den där ångesten och andan i halsen-grejen säger jag upp mig ifrån på stående fot.

Bilderna är från lördagens julbord som Lindströms Jord och Skog bjöd på. Fantastiskt gott och väldigt trevligt! Tack för det!

Det bästa skitjobbet
Om någon undrar