Hon är liten, har späda små ben och en spetsig liten rumpa. Hon är alldeles vit på ryggen, redan klok i blicken och så gudomligt söt.

Hon föddes i morse och är en av de kalvar man väntat lite extra på. Jag gissar att Linda kommer att bjuda på en hel bildfestival inom kort men ikväll har jag bara detta enda foto.

Vems hon är? Jo, Giklans förstås. Vår dotter Linneas fjällko.

Nu har vi fyra rensasiga fjällisar här på gården. Giklan, hennes dotter Fia från förra året, tjuren Ralf och så den här lilla kvigan som ännu inte har något namn.

Ikväll fick Linnea och jag krångla lite med ett sprängfyllt juver på den stackars modern. Det ömmade och spände och vi fick sätta fast henne och mjölka ur så det lättade. Kanske ska hon få en adoptivkalv eller två även i år. Det verkar onekligen finnas mat så det räcker.

Den lilla verkade pigg och nöjd i alla fall så hon har nog varit där och snuttat som hon ska under dagen. Hon fick dessutom en extraskvätt av det vi mjölkade ur och sover nog gott i halmen nu.