Denna onsdag har vi haft vattenfokus. Det verkar vara låga nivåer just nu och med många djur som dricker vill man veta att det det finns så det räcker i borrhålet. Som tur är har vi en fin kallkälla i skogen med en ledning ner till gården också. Ett nödvatten. Nej, det lät för dramatiskt. Ett hjälpvatten, det låter bättre. 

Jag är uppväxt med en viss oro för vatten och i perioder hörde vi barn ofta varningar för ”slut i brunn’ ” från mamma och pappa. ”Glöm inte att stänga av kranen, det kan bli slut i brunn’. ” och så vidare.

Idag gick Danne, Elias och jag till källan/brunnen i skogen för att rensa upp och bättra till lite. Vi kollade läget, pumpade ur och gjorde rent och åkte sedan till stan en sväng och köpte en ny sugsil.
Det är en gammal brunn med självtryck ner till gårn. Om det behövs, vid låga nivåer eller ett strömavbrott, kan man enkelt koppla på bara genom att slå om en kran. Så himla bra.

För en kulturell touch och lite mer drama kring det hela nynnade jag på Euskefeurats låt ”Fri Man” hela dagen. Samt att jag återberättade Torgny Lindgrens historia ”Teresias källa” för familjen.

Som tur var hittade vi ingen stående, död gammal brunnsbyggare nedanför sista betongringen och det var ju en lättnad.

Vatten är liv. Vatten är förutsättningen. Utan vatten går allt åt helvete. Så tack. För vatten.

Här är några bilder från dagen. Elverket som vi fått låna till dränkpumpen var tungt och gav Danne vissa ryggproblem. Jag vek av på fel ställe en gång och gick nästan vilse. Men annars gick det bra.