Leif är hemma

16 augusti, 2020

Nu har en av våra avelstjurar flyttat hem till grabbarna i Hangarn igen. Han verkar nöjd och glad och nu får han välförtjänt vila efter allt spring med damerna.

Leif som han heter har trivts bra ute på betet men som många andra tjurar med hans jobb verkade han bra less på slutet. Det blir liksom en annan attityd hos dem efter ett tag, särskilt när det är första året. När alla brunstar om vartannat och det är fullt fart med uppvaktning åt alla håll är det förstås kul, men sen när alla är dräktiga (hoppas, hoppas) och inte kråmar runt och svankar upp sig blir det liksom dött. Tjurarna kan bli lite ensamma och bortkomna då har jag märkt. Ingen riktig plats i flocken och inte samma kamratskap som man ser bland korna.

Tjuren Filip, vår första, stod till exempel i hagen och råmade upp mot Hangarn för att han ville tillbaka i slutet av sommaren. Överlycklig var han när han kom in igen. Året därpå var han tryggare och en i gänget, då gick det mycket bättre och han hade trevligare.

Leif har inte gjort så mycket väsen av sig och var ganska lätt att lasta på djurvagnen. Jag hade just flyttat nya tjurar till Hangarn och han fick flytta in hos dem fast de var mycket mindre. Det är en bra strategi när man tar tillbaka enstaka djur som varit borta från flocken. Att släppa dem till yngre djur som direkt fattar att det inte är någon idé att börja bråka om rangordningen. Annars kan det bli livat om de är mer jämnstora.

Han har hållit sig fin, Leif. Inte tappat mycket muskler och hull trots att han hållit igång och inte fått samma näringsrika foder som om han varit inne. Men som han saknat maten. Han riktigt njöt av fodermixen såg det ut som.

Micke, tjuren på andra betet har inte kommit in än men det blir nog i morgon eller på tisdag. Han är säkert också nöjd nu skulle jag tro.


En liten oro i år
är att tjurarna inte riktigt har hunnit med. De har haft 20 ladies var och jag vet att det är i överkant för yngre betäckare. Planen var att släppa ut en extratjur på varje bete i slutet av säsongen men det har inte hunnits med av olika skäl. Hursomhelst har de haft gott om tid på sig och korna verkar lugna och nöjda. Ingen visar brunst längre så förhoppningsvis är alla utom kanske någon enstaka dräktig. I oktober får vi veta säkert för då ska vi dräktighetsundersöka och tills dess håller vi tummar och klövar.

Häng med på kvällskollen
Fint stopp tack vare blogg