Första etappen i tröskloppet är avklarad och vardagen på gården rullar på helt okej. Jag har gjort en lång arbetsdag men även varit på en häftig utflykt. 

Nu sitter jag här och funderar på att göra en tårtbitstavla eller något liknande över årets spannmålsskörd. Så man kan bocka av eller fylla i alla bitar som är avklarade. För det känns så otroligt bra och lättat att vi är klara med Njurunda nu. Och att det blev torrt korn och bra mängd. Check på den liksom.
Från och med i morgon ska det regna så det var extra fint att planen höll och att allt blev färdigt. Nästa etapp är Birsta.

Själv har jag mest ägnat mig åt fyrbenta varelser de senaste dagarna. Matat, skrapat, halmat och matat igen. Och igen. Och igen.

Och så har jag torvat. Och flyttat lite tjurar.

På eftermiddagen idag gjorde jag och Elias en utflykt till vindkraftsparken som ligger mitt emot vår gård.
När den byggdes gjorde vi en hel del lossningsjobb åt firman som byggde kraftledningen och jag har sagt så många gånger att jag vill åka upp i den färdiga parken och se vindkraftverken på nära håll. Men har det blivit av? Nej. Varför är man så trög? Vet inte!

Idag skedde det i alla fall. Vi satte oss i bilen och åkte. Efter ungefär en kvart, det är jättenära där vi bor, var vi framme och helt ärligt, vi höll på att smälla av bägge två. Det var så mäktigt! Så stora konstruktioner och en sådan påtaglig kraft när man kom nära. Vi skrek lite när vi klev ur bilen till och med!

Det var nästan lite läskigt först.

Synd bara att jag inte lyckades fånga det så bra på bild som jag skulle vilja.

Vi körde bil fram till ett av verken och ett annat nådde vi till fots genom skogen.Det var en riktigt trevlig utflykt och som färdkost hade vi med oss ett mjölkpaket. Enkelt. Inga krusiduller. Men vad kul det är när man gör något, eller hur?  Jag ska tamigtusan bli riktigt bra på det. En drottning av enkla men fascinerande små utflykter.

Nu ska jag sova efter en god hamburgermiddag och en sen kväll med ett barn som inte mår bra. I morgon ska jag vakna till ljudet av regn och vetskapen om att inget korn ligger på plattan och blir blött. Och att det blev fin halm och att den är ihoprullad och klar. Jag är tacksam.