Just nu när mycket i livet kretsar kring ett sjukt barn och den rätt omöjliga ekvationen att samtidigt driva företag och ta hand om övriga ungar har prioriteringarna förändrats en hel del.
Att vara på sjukhuset känns givetvis viktigt men man lär sig uppskatta annat också. Sådant som man tagit för givet många gånger. Eller till och med varit trött på. Att väcka ungdomar och tjata om frukost till exempel. Eller sitta uppe sent och höra om tonårsdramatik och Fortnitestrider. Och att jobba.

Jag ska inte ljuga och säga att jag studsar fram med hoppsasteg över gården varje dag för det gör jag väl inte. Jag jublar inte heller över att krångla med fruset vatten och traktorer som protesterar mot minusgrader. Men jäklar vad kul det kan vara också! Att andas lantbruksluft, jobba med kroppen och vara med djuren. Bara känna att man får saker gjorda. Jag kan bli otroligt effektiv och arbetsglad när jag väl får chansen. Jag riktigt längtar efter att dra på mig arbetskläderna när jag vissa dagar inte kan jobba alls för att jag är långt ifrån gården.

De senaste dagarna har jag slitit som tusan här hemma. Med att få undan diverse jobb både ute och inne på kontoret. Och det har varit roligt. För det mesta. Jag önskar bara att jag hann mer och att man inte behövde sova så himla mycket varje dygn. Det är svårt att få ihop det för det har verkligen blivit tydlig under året som gått att man måste planera sin tid lite mer än vi gjort tidigare. Utifrån familjen och framförallt barnen. Nog har vi alltid levt nära varandra men om sanningen ska fram har jag ofta tänkt att roliga saker och tid tillsammans kan bli sedan, när det lugnat ner sig, när vi har mindre att göra.
Nu tänker jag inte så. Nu är varje minut värdefull. På riktigt. Särskilt som vi har väldigt få minuter att spela med. Att äta frukost tillsammans, följa med till skolbussen, att planera in kafferasten så den infaller när ungarna kommer hem eller att ta sig tid med den där lilla skoterturen som aldrig blir av. Just nu är det väldigt viktigt. Viktigare än någonsin. Trots att det är galet mycket att göra när man är en person mindre i arbetsstyrkan hela tiden.

Med familjen i fokus var det extra trevligt att laga god mat ikväll. Fredag och allt. Jag arbetade länge på eftermiddagen men såg till att ta igen tiden och äta gott och sitta i soffan och bara vara morsa ett tag.
För en gångs skull var det inte nötkött på menyn utan saftigt fläsk. Svensk (vad annars) fläskytterfilé med lök, champinjoner och hemgjorda strips. Och ett glas vin. Väldigt gott och en bra avslutning på en lång dag.

I morgon ska jag och Danne bytas av och jag ska vara med dottern på sjukhuset. Förhoppningsvis ska vi gå på hundpromenad till Coop med min syster på eftermiddagen. Det ska bli kul. Kanske hinner jag också med ett träningspass helt för mig själv.

Jag är tacksam. För allt jag lär mig just nu. Och för allt som ändå funkar, om än väldigt dåligt ibland.