Svetsglädje gör nytta

Det kan vara kul att skotta mot foder åt tjurarna. I alla fall när man har bra redskap att enkelt kroka på lastaren. Och manuellskottande i färskt minne att jämföra med. 

Vår foderputtare, eller ”pushern” som vi säger, eftersom de kallas silagepushers i coola amerikanska lantbruksfilmer på Youtube, gick sönder för någon månad sedan. Nu har Danne byggt en ny.

När den stod halvfärdig inne i verkstaden tyckte jag nästan den såg överdrivet rejäl ut, på gränsen till brutal, men nu ser jag ju att den är perfekt. Den andra var byggd med vekare rör men den höll också många år även om den behövde lite kärlek emellanåt. Men vem gör inte det?

Gamla…

Nya..!

Den här känns som att den kommer att hålla länge. Kanske till och med längre än min höft. Eftersom det var så irriterande krångligt att trycka mot foder med skopan riskerade den (höften alltså) förtida utslitning efter allt foder jag skottat för hand. Men nu är det slut på det!



Jag tror det var väldigt bra att Danne köpte en ny svets. Det blir mycket gjort! Nu vill man bara lacka den här skapelsen. Jag såg en jättefin egenbyggd puttare på Instagram (Lundens Lantbruk) och den var snyggt grålackad.