Han är brun, ganska liten, har fyra ben, nos och svans. Han har en herefordkorsning till mamma och Blonde d’aquitaine-Micke till pappa. 

Så vad är det som är så himmelens fantastiskt med den här kalven då? Jo, han är ju Ronjas lille pöjk!

Matildas ko Ronja fick i år sitt livs andra kalv och han är tydligen det finaste som skådats. Detta trots att ägaren i fråga var lite besviken över att det inte var en kviga om hon kunde behålla. Reinar, eller om det ska stavas Rejnar, hon är inte säker än, ska leva det ljuva beteslivet i sommar och sedan växa på sig med de andra grabbarna för att gå till slakt när han är stor nog.
Än så länge hänger han med morsan och polarna och leker mest hela dagarna. Matilda ger extra kärlek och kornkross varje kväll och det tycker han om. Han verkar också gilla att leta fram de lerigaste partierna i hagen. Kolla vilka skitiga ben.

En sak han inte gillade var sin första kontakt med elstängslet. Den lilla stackarn slickade på tråden. Då var det snabba ryck tillbaka till mamma, en lärdom rikare.

Det är kul när barnen har egna djur. Roligt också att det verkligen blir sådär ”mina barn och andras ungar”. I Matildas ögon är den här lillkillen sötast av exakt alla och en fullkomlig gudagåva i flocken!

Foto: Matilda Bergström