Ett land utan lantbruksminister

12 juli, 2021

Det har Sverige varit länge förstås, ett land utan lantbruksminister. Men en landsbygdsminister har vi i alla fall haft, med ansvar för lantbrukets och skogens frågor. Tills nu. Jag tycker att det känns väldigt märkligt att stå utan en sådan ministerpost. Vad är vi för land egentligen? 

Svaret är enligt min åsikt att vårt land är väldigt bra på många sätt. Jag vill inte bo någon annanstans och jag är stolt över mycket som vi åstadkommer och sådant vi kämpat för genom tiderna. Men det skaver att landsbygdsministern efter sin avgång varken återinträdde i likhet med övriga ministrar eller ersattes efter den senaste tidens regeringskrångel. Man kan ju inte låta bli att tolka det som att lantbruk och matproduktion inte är tillräckligt viktigt? Och nej, det duger inte med Stefan Löfvéns förklaring att det blir mer fokus på lantbruk och skog nu i och med att de frågorna nu ligger hos näringsministern. Snarare blir det nog tvärt om.

Näringsminister Ibrahim Baylans arbetsfält är stort och jag kan förvisso hålla med om att de gröna näringarna hör hemma i hans område. Det vi gör handlar ju om landets basnäringar, om företagande i olika former, sysselsättning och ständig utveckling och innovation. Men de gröna näringarna är en stor och komplex apparat som påverkar alla i landet, även om det inte märks i första ledet. Det vi gör inom jord och skog är inget litet sidospår, ett enkelt tillägg eller något som går att hantera vid sidan av allt annat, lite som det kommer. Särskilt inte när stora frågor som Cap-reformen står på agendan.

Jag kan inte låta bli att tycka att ett land utan tydlig ansvarsfördelning och fokus när det gäller lantbruk, skog och matproduktion är ett land i gungning. Det känns skört för mig. Maten på bordet, en produktion med sin grund i miljöarbete och tillvaratagande av resurser samt all kunskap som finns i de gröna näringarna är ju på många sätt landets ryggrad. Hur kan det komma sig att det nu verkar ganska bortglömt? Eller som att det bara tas för givet?

Är det så enkelt som många säger, att vi svenskar har varit mätta för länge?

De flesta länder har såklart ansvariga ministrar för jordbruket och det finns goda skäl till det. Befattningarna har olika namn men de finns där om man gör en enkel googling. Jag har också fått uppfattningen att jordbruksminister är en post med riktigt hög status i många länder, eftersom det ses som ett oerhört viktigt uppdrag. Jag förstår det. Jag håller med. Att ansvara för något så centralt och ständigt aktuellt som maten på bordet torde vara bland det allra viktigaste man kan ägna sig åt.

Sverige däremot har ingen jordbruksminister, vi har inte ens en landsbygdsminister längre. Det oroar mig.

I ljuvliga Dalarna
Koflytt och vilda lustar