Ett kraftigt stopp innan vi ens kört igång

Nog är det tidigt men inte historiskt tidigt. Tröskningen drar igång i slutet av veckan och då är det trots allt mitten av augusti. Tröskan ska kollas igenom men för övrigt är allt är klart, förutom en liten detalj. Det finns ingen plast till korvläggningen. Lantmännen kan inte leverera. 

Vi har investerat i en begagnad krosspackare i år och ska lagra ännu mer av spannmålen i korv. Här har Danne gjort i ordning en fin yta där korvarna ska ligga. Vi börjar med det, en radda positiva bilder. Häng på:


Hangarns långsida. Här stod tidigare en massa bra-att-ha-grejer och en del skrot längs hela väggen. När det ställts undan på en ny, fin plan på byggnadens kortsida skrapades en slät yta fram. 


Är man noga blir det snyggt. Och så blir det minskad risk för råttangrepp på spannmålen om man får bort all vegetation i närheten av korven. 


Bärlager på, stabilt ska det vara. 


För att verkligen få till en jämn yta drog han några varv med harven…


…innan välten som så lägligt var kvar från kohagejobbet kom till nytta. 


Tada! En riktigt bra plats för korvläggning. 


Kommer väl att se ut ungefär såhär även i år. Fast med vår egen Murska istället för Kjells packare.

 

Allt var snart förberett och klart. Trodde vi. Men som vanligt, säg den glädje som varar. Och säg något som flyter på utan märkliga hinder. Nu är läget sådant att vi inte får någon plast.

Plasten till korven beställde vi i god tid av Lantmännen och när man gör affärer med en stor och pålitlig aktör tror man sig vara säker. Nu började vi undra vart den tagit vägen eftersom det snart är skördedags.

Svaret vi fick? Det finns ingen plast! Inga korvskinn alls förrän tidigast i september. Hur är det möjligt?

Jag hade nog inte kunnat tro att Lantmännen skulle sätta sina kunder och tillika medlemmar i en sådan här sits. Det kanske ter sig som ett litet bekymmer men det är det verkligen inte. Utan den här plasten kan vi inte börja med skörden. Vår planering bygger på att det som tröskas nu ska läggas i korv, något annat har vi inte förberett och ställt för. Vi har till exempel fjolårsspannmål kvar i planlagren så där kan vi inte lägga något nytt.

En beställning gjordes, vi fick ett pris och ett löfte om att varan skulle levereras. Då tycker jag att det är rimligt att förutsätta att det man beställt också kommer. Eller att någon med god framförhållning hör av sig och meddelar att problem har uppstått.

Nu har Danne ägnat en massa tid åt att själv leta plast med ljus och lykta när han egentligen hade fullt upp med tusen andra saker. Möjligen har han fått napp nu och jag hoppas att så är fallet.

Är jag taskig som hänger ut Lantmännen? Nej, det tycker jag inte, trots att det är min egen förening där jag själv varit förtroendevald i många år. Lantmännen tål, och Lantmännen bör värna sina relationer bättre än såhär. Även när det gäller mindre spannmålsodlare i södra Norrland. Alla är viktiga och all skörd har ett värde, för vår del som foder åt nära på 400 djur. Vi som företagare måste ha ett bra och kommunikativt samarbete med våra intressenter och Lantmännen vill jag kunna lita extra mycket på.