Nybäddat till några som väntar smått

Nu har vi fått veta vilka kor som har kalvar i magen. Mycket annat har också blivit gjort denna tisdag. Några av bilderna visar till exempel hur fint det blev med nybäddat. 

Danne var uppe tidigt i morse och tog ut de första lassen från kornas ströbädd. När Ellinor hade avhornat alla kalvar var han klar i den största delen och vi kunde förflytta oss dit.
Vi samlade ihop alla kor och tog in dem en och en i behandlingsburen. Där blev de sedan dräktighetsundersökta med en väldig fart.

Tog tyvärr ingen bild på det men här är en från mitt i utskottningen. Alltid något.

Dräktighetsundersökning alltså… Det är alltid så skräckblandat spännande att se vilka som tagit sig och inte. Och värre blev det idag när den första visade sig vara tom. Då tror man att alla ska hamna på icke dräktig men så var det tack och lov inte.

Här är några mitt i gänget.

Av 44 kor var 37 dräktiga. Sju tomma var lite väl många och tyvärr stod Bazadaise-Bamse för fem av missarna. Trots att han bara haft fjorton stycken att betäcka. Som tur var fick han till det med den viktigaste i alla fall, limousinkvigan Ida. Hon hade tagit sig direkt och är redan 130 dagar in i dräktigheten.


Inga andra favoriter fanns bland de tomma och det var en tröst. Giklan, Freja, Fiona, Tabita, Ronja och Kjellina var alla dräktiga precis som de skulle. Liksom alla Hollywoodfruar utom en.

På slaktlistan hamnar, förutom de som inte tagit kalv, några av de allra äldsta angusdamerna. De är runt tolv år nu och börjar få lite problem med klövarna. De ska inte behöva gå en säsong till utan tackas av och får lämna plats åt nya förmågor. Vilka det blir vet vi dock inte än.

Vi är ganska enade om hur besättningen ska se ut framöver och det är vilsamt. Slaktplaneringen kan annars bli en fråga med vilda diskussioner om vilka som ska vara kvar och inte.

Den enda kon vi eventuellt kommer att strida om i år är Fiona. Danne tycker att hon har för stora och svårdiade spenar men jag tycker att det har gått bra hittills. Linnea på min sida och det kan väga tungt hoppas jag. Hon är familjens koexpert och kan saker om ligament och grejer.

Inte kan vi väl släppa den här mamman?

Nu längtar jag redan till våren. Vill träffa alla kalvar NU! Även Fionas.