Alla kan inte vara som Tjuren Ferdinands lugna mamma. Faktum är att många av korna är väldigt rörliga och smidiga trots stora kroppshyddor och långt gångna dräktigheter. Inte sällan skuttas det och leks i halmen, även bland de vuxna. 

När vi har skrapat och halmat brukar vi stänga till ströbädden ett tag för att inte korna ska äta upp så mycket strö. De får äta från foderbordet och motionera i rasthagen ett tag och sedan får de komma in och lägga sig om de vill. Nu när det är kalvning på gång är de inte utestängda lika länge om dagarna, man vill ju inte ha en nyföding i snön om det finns torr halm att välja på, men det kan bli någon timme eller så.

När man sedan öppnar och de får gå in på den nyströade bädden är det ofta någon som förvandlas till en sprattelgumma. Hopp och skutt och spontana kast hit och dit. De är som sagt otroligt smidiga de här kolosserna!

De passar gärna på när det inte är så många på bädden. Då finns det mycket plats att härja på.

Att plöja med huvudet är en favorit. Gärna så man blir riktigt skitig i pannan. Varför låta halmen ligga där någon lagt den? Det blir ju mycket bättre om man frambensgräver och fräser runt den!

Jag älskar att se även stora djur få feeling och leka lite mitt i allt vilande, idisslande och vankande. Det blir så tydligt att de mår bra till både kropp och själ. Man blir glad av att titta på dem.