Styvmoderligt behandlade

Ja, det kan man säga att de här kalvarna är. Om man med klassiska styvmödrar menar mammor som tolererar men inte riktigt bryr sig, matar under irriterat suckande men helst skulle vilja slippa helt.

I den här boxen är det skillnad på egna barn och andra ungar. I alla fall till en början. Dessa kor miste sina egna kalvar tidigare och har fått två adoptivkillar istället. Nitlott deluxe, verkar de tycka. De är inte det minsta intresserade av två hungriga, tjatiga, kalvar som inte är deras egna. Starka och ettriga och som vill dia stup i kvarten.

Vissa kor är generösare än andra men det är oftast lättare att adoptera in amkalvar om kon har kvar sin biologiska kalv. Då kan den nya smyga sig på när den egna kalven diar och enklare nästla sig in i mjölkbaren.
De här korna har som sagt ingen egen kalv längre och det kommer nog att ta några dagar till innan de finner sig tillrätta och kanske till och med kan börja uppskatta sina amkalvar. Just nu verkar de inte alls förstå vitsen så vi får assistera en aning men skam den som ger sig. Vi mutar med godsaker och är med och vaktar ett par gånger om dagen tills vi ser att de får äta ordentligt.

En ko som mist sin kalv blir snabbt en olönsam historia med mjölk i juvret men ingen som dricker och växer av den. Om man kan låta henne mata en amkalv eller två försvarar hon däremot sin plats och blir en fin tillgång på gården. Det känns bra i människohjärtat också. När kalvarna hittar mjölken och njutäter och korna finner sig tillrätta med den nya rollen.