Mellandagarna är inte att leka med. Mängder av mat och godis ska ätas, julfilmer ska ses och man har fullt sjå att hålla reda på vilken veckodag det är. Ett hårt slit med andra ord, men någon måste göra det. 

Skämt åsido men nog är mellandagarna lite av en prövning ändå? Underbart såklart, att unna sig lite mer ledighet mellan arbetspassen och att äta godsaker mest hela tiden, men visst kan man hamna lite i olag också? Jag gör det i alla fall, till både kropp och själ. Trött fast jag tar det lugnt, sugen på något fast jag är tvärmätt och så lite ångest emellanåt fast jag är glad och tacksam ända in i hjärtat.

Mest njuter jag och jag ska absolut inte klaga egentligen. Särskilt inte när jag får hemgjord Toffifee. Det är väl bara det där med att människan är ett vanedjur. Och att man blir så slut när man slappnar av efter julafton och tar det lite lugnt.

När jag inte skjutsat barn till slalombackar eller kollat på The Holiday och Love Actually och annat juligt med min dotter har jag jobbat med djuren som vanligt. Jag har även hunnit klippa några skitiga lår faktiskt. Maja hade ett arbetspass här på annandagen och då hjälptes vi åt med en grupp kvigor och idag klippte jag ett tiotal tjurar.

Att ha djuren ger ramar även under högtider och jag tycker att det är så skönt. Man måste upp och ut och så får man röra på sig lite också, så man inte degar ihop alldeles.

Nu är jag nästan taggad på vardag igen och som alltid är det både läskigt och hoppfullt när ett nytt år nalkas vid horisonten. Sista spurten nu bara och jag ska banne mig försöka fylla den med ännu mer av allt, från jobb till choklad och soffhäng.