Om man kommer ut ur en ko helt uppsvälld och med tungan hängande utanför, då får man heta Snyggve. 

Vår första Snyggve föddes med krångel och besvär. Han var så klämd att vi aldrig trodde att han skulle bli normal. Huvudet var dubbelt så stort som det borde vara och likaså tungan som hängde ut som en torr klump från ena mungipan. Han var inte så vacker och därav det ironiska namnet Snyggve.

Snyggve I gick till sig så småningom och blev fin på riktigt  och det dröjde ett tag innan vi fick se en liknande skapelse. Så en dag kom han, Snyggve II, född av en väldigt ung mor som vi inte ens visste var dräktig.

Av en slump såg vår dotter att en av köttkvigorna hade börjat göra juver. Helt oväntat för vi hade ju inte köpt några dräktiga kvigor från den gården. Som tur var hann vi flytta henne till en lugnare plats för kalvning och redan dagen efter var det dags.

En stark liten kalv kom till världen men det var inte lätt. Kvigan var trång i bäckenet och draghjälp behövdes. Halva huvudet och frambenen hade nog legat i press ett bra tag så det var en svullen och tillknycklad krabat som kom ut.

Kolla huvudformen… helt fyrkantig. 

I början kunde han inte dricka eftersom tungan hängde ut och dessutom hade han legat så klämd att frambenen inte fungerade. Tonårsmamman förstod ingenting om moderskap heller så att dia var inte ens på menyn. Vi fick sonda i honom mjölk och hjälpa honom upp på benen under kortare stunder.

Efter ett tag började ena frambenet bli stadigt och till sist kom även det andra igång. Nu skuttar han omkring för fullt och lever livets glada dagar i en stor egen box. Han blir kliad och bortskämd och ska snart få både öronmärken och sällskap.

Lite svår att fånga på bild nu när han är så pigg men det är ett kärt besvär.