Pappa är kär, sa dottern…

Ja, min man har gått och blivit kär. Eller i alla fall förälskad. Upp över öron och kepskant och flint och allting.

Jag ser det när han tittar på henne. När de är tillsammans. Jag tror att han redan har börjat älska henne. Fast det skulle han nog inte våga erkänna än.

Han är kär men han har varit rak. Inte lovat för mycket. Han säger man aldrig kan vara säker. Att han inte vet om det alltid kommer att vara rätt. Att det alltid kommer att vara de två. Men nu är han vansinnigt kär och jag tror att det kommer att hålla länge. Väldigt länge.

Jag kan bara hoppas att hon inte gör honom besviken.

Hon heter Lexion och jag är brädad av en tröska..!