Lucka nummer tre i julkalendern.
Här döljer sig en ung, snygg kille. MED HÅR! Det var ett tag sedan kan man säga!

Danne är i 20-årsåldern och bilden är tagen i Lillstugan här hemma. Visst var det lite spännande med fantasyaffischer på väggarna? Men hjälp vilka skitiga byxor! Undrar vad han hade gjort?!

Tiden har ju gått förstås men han är ganska lik sig tycker jag. Han var väl lite smalare och raskare i kroppen på den tiden. Hade galet lätt för att klättra på allt möjligt och svinga sig över elstängsel och sådant. Inte för att han är överviktig och osmidig nu, inte alls, men tiden har ju gått liksom. Och förnuftet gör att han inte klättrar och svingar lika ofta nuförtiden.

Katten som vilar på hans mage hette Mimmi och hon var så liten, så liten!
Danne hittade henne i Säter, en by rätt långt härifrån där vi arrenderade mark ett tag. Hon var bara en liten kattunge och kom hoppandes i gräset och höll på att bli överkörd av slåtterkrossen. Någon kattmamma syntes inte till så det bar sig inte bättre än att han fick ta hem henne så hon skulle klara livhanken. Vi hade henne i flera år och hon var en helt underbar katt. Kanske för att hon var så ung när hon kom. Hon tydde sig till oss väldigt starkt. Hon var alltid med överallt och betedde sig ofta mer som en hund än en katt. Hon hade lite speciell springstil också kommer jag ihåg. Hon skuttade så roligt med bakbenen!

En dag kom hon inte hem. Vi vet inte vad som blev av henne. Vi letade i dikena nära gården för att se om hon låg överkörd någonstans men vi fann henne aldrig. Kanske blev hon uppäten av något djur från skogen. Hon fattade liksom aldrig själv hur liten hon var. Kanske försökte hon gå en rond mot en räv eller ett lodjur?
Saknad var hon i alla fall. Sådär saknad som man inte tror att en katt ska kunna bli.

Aj, vad nostalgisk jag blev nu då! Unga bondkillar och små katter! Den här julkalendern kommer att ta kål på mig!