Lill-Babs, Jerry och tjuren Filip
Jag har aldrig träffat varken Lill-Babs eller Jerry Williams men jag tycker det känns som att världen blev lite tråkigare och mindre genuin nu inom loppet av en kortare tid.
Både Lill-Babs och Jerka verkade så jordnära och vettiga på något vis. Inte ett dugg stora på sig utan snälla, trevliga och som vanligt, riktigt folk. Kanske för att de båda två kom från ganska enkla förhållanden så vitt jag förstår?
De körde sin grej och stod för det. Man borde vara lite mer så. Inte hålla på och tramsa så förbannat.
Lill-Babs musik har jag inte så många minnen av mer än det tillfälle när brorsan var utklädd till kvinna på en skolmaskerad och trädde in till tonerna av ”En tuff brud i lyxförpackning” . Men den här låten med Jerry Williams tycker jag är fin. Och såklart ”En vintersaga”.
Här på gården fortsätter livet ungefär som vanligt. Vi har överlevt påsken och idag är det Lovisas födelsedag. Jag har mest ägnat mig åt diverse skrivjobb idag och därför har jag en viss inre oro i kroppen just nu. Måste ut och försöka göra mig av med den på något vis. Har varit för stillasittande!
Slaktbilen har varit här två gånger och jag kan passa på att visa en sista bild på avelstjuren Filip. Han har gått ute med korna under två somrar och hunnit växa till sig riktigt ordentligt. Det blir spännande i morgon när vi får veta vad han vägde.
Som jag nyss fått tips om så debatteras det friskt om huruvida svensk tjuruppfödning är bättre än exempelvis australiensisk feedlot-drift just nu. Jag anser att svaret på det är ett solklart JA, även utan att ha sett en feedlot. Men jag tycker också att frågan är värd mer uppmärksamhet än den fått hittills. Det är absolut dags att prata mer om tjurar. Att visa och förklara hur uppfödningen går till och vilka för- och nackdelar det finns med olika system.
Jag anser att alla våra tjurar har ett gott liv men Filip är en av de som har haft det extra bra. Han har fått gå ute och umgås med damerna. Dock kan jag berätta att han under den första säsongen faktiskt längtade tillbaka inomhus igen. Han var lite utanför i koflocken och stod ofta och tittade längtansfullt upp mot de andra grabbarna i Hangarn. Han råmade och ville tillbaka.
Med det menar jag inte att tjurar skulle välja inomhusdrift och mindre ytor till förmån för att vara ute i det fria men jag vill med bestämdhet hävda att de absolut inte behöver ha det dåligt på stall. Och jag vill också belysa att det är miljön, maten, flocken, lugnet och själva helheten som påverkar om djur har det bra eller inte. Men det får jag nog utveckla i ett annat inlägg.
Lite speciellt blir det i alla fall med djur man har haft extra länge. Och djur som inte följer strömmen på samma sätt som de andra. Filip har vi hanterat och lärt känna på ett annat vis än övriga tjurar och han var så himla snäll och go. Det blir allt lite tomt efter honom.
Stora Filip och lilla Gicklan