Det är extremt tyst här i huset ikväll. Resten av familjen är i Mora och laddar för brottningcup i morgon. Jag skulle också ha åkt men eftersom det blev lite mycket här på farmen (surprise!) så kommer jag dit först i morgon. 

Jag har en lugn kväll och sitter här alldeles för mig själv med ett glas vin, lite lufttorkad skinka och en ostbricka. Har precis lagt en ansiktsmask och gjort lite mani-pedi (klövvård) och tagit ett ljuvigt skumbad.

SKOJAR!

Jag är en tragisk figur med munsår!

Har inte ens ett badkar hemma och jag äter detta! Färdigmat från en kartong!

Så ensamt! Vad är det som händer med mig?! Är det här första steget mot att utveckla social fobi och börja bära nätbrynja?!

Lite spännande är det dock, för det var väldigt länge sedan jag åt sådan här mat. Och den ser ju riktigt god ut. Köpte den i ett febrigt infall på Tempo i Liden.

Nåväl, till väsentligheterna.
En av anledningarna till att det blev lite extra idag var att vi fick årets första kalv! En kviga, såklart, eftersom vi helst vill ha tjurar, men vilken kviga sen! Så pigg, energisk och stark! Och tur är det, för hennes mamma fattar inte riktigt det här med föräldraskap.

Jag förstår henne lite med tanke på att jag själv inte har fått en enda gympapåse rätt på fjorton år, men mat och beskydd har jag i alla fall givit mina avkommor. Den här morsan var mest förvirrad och irriterad och förstod inte varför just hon förväntades ta hand om den lilla blöta saken som frös och var hungrig.

Med lite lock och pock och en del kraftfoder lyckades jag och Linda i alla fall få henne att stå stilla så lillknytet fick dia. Det är tur att kalven är så stark och framåt, annars hade det nog blivit svårt. Hon får verkligen kämpa för maten med en mamma som inte riktigt vill.

Nu när jag tittade till dem på kvällskvisten låg de bägge två och vilade och den lilla verkade mätt och nöjd. Blir nog bra det här!