Jag måste säga att jag blir riktigt rörd.
Jag har fått så många lyckönskningar och glada tillrop sedan jag berättade att vi bygger och det värmer verkligen. Mer än man kanske kan tro.

Jag ska berätta mer om bygget framöver men jag tror vi måste börja från början.
Till min stora glädje är det ju inte bara andra lantbrukare som läser den här bloggen utan även en hel del ”vanligt folk”. Det är superkul men ibland glömmer man att allt inte är självklart för alla.

Dikor, alltså di-kor, är kor som föder upp sin egen kalv. Kalvarna diar, därav namnet, och deras slutliga syfte är att bli kött. Vissa säljs också vidare och andra blir kvar på gården som rekryteringsdjur (kvigkalvar som sparas för att själva bli kor).
Korna, mödrarna, blir kvar så länge de mår gott och fungerar i produktionen och de får en ny kalv varje år, precis som de flesta idisslare i det fria.

Vi sysslar ju med ungtjurar egentligen och har just nu bara ett fåtal dikor lite på sidan om. Tjurarna köper vi som småkalvar av några mjölkbönder i närheten och sedan sköter vi resten av uppfödningen fram till slakt. Vi har alltså inte haft moderdjur och födslar här tidigare så det är lite nytt för oss.

Köttrasdjur är duktiga foderomvandlare och kan livnära sig bra ute på olika slags beten. Mjölkraserna har svårare för det och därför har vi satsat på bra lösdrifter inomhus för dem i stället för betesdrift. Med dikorna hoppas vi kunna utnyttja våra marker bättre och få fram fina kalvar till vår ordinarie produktion när deras tid med mammorna är slut.

När de inte går på bete ska dikorna ha tak över huvudet och vara lättskötta. Hittills har vi haft en tälthall och ett vindskydd men det är verkligen inte hållbart på sikt här. Nu blir det plats för 60 kor i en fristående hall och jag är som sagt både förväntansfull och livrädd!
Bara för att man har jobbat med lantbruk i tjugo år betyder det inte att man vet allt om alla produktionsformer. Det är stor skillnad mellan att ha mjölkrastjurar och dikor och inget av det kan man sköta med vänsterhanden om det ska bli bra. Nu blir det att lära sig en massa nytt. Som tur är finns det många duktiga bönder att lära av och fråga om råd. Och tjurarna blir förstås kvar. Dikorna är ett komplement och en utökning av verksamheten.

Det blir alltså inga mjölkkor och heller inget disco här i Nysäter. En härlig tjej hade läst fel och trott att det stod disco-stall i stället för diko-stall i blogginlägget! Sanslöst kul! Men vem vet förresten? Jag kanske hänger upp en glitterkula i taket när allt är klart!