Veckan har startat och jag tänkte att jag skulle leverera en liten lägesrapport här på blogg’n. Min förra blogg hette så förresten, Blogg’n. Det var länge i världen sedan och den finns inte kvar, det är lite synd. Jag skrev några rätt bra texter där vill jag minnas (tippex på skärmen och sluta skryt nu). Men vår hemsida blev hackad och rätt som det var försvann allt bara en dag. Det var tråkigt.

Nåväl. Lägesrapport var det. Tja, vad ska man säga. Höstläge liksom. Och då menar jag inte krispiga promenader, te och tända ljus utan mer den där gnagande känslan av att tiden rinner ut för en. Den stressade kampen mot klockan, mörkret, frosten och tjälen. När blicken blir stirrig och man lätt tänder till och blir förbannad. Eller uppgiven. Den känslan. Den sortens höstläge är det just nu känns det som.

Annars rullar väl saker på bara. Det finns lite hopp om Fendtens fortlevnad, grässkörden är balad men inte hemkörd och djuren äter och skiter. Halva taket är klart på bygget och andra halvan ska påbörjas i morgon. Linda lyser upp vår tillvaro och Fiaten behöver ett nytt batteri. Eller någon annan typ av åtgärd, den är svåstartad.

Rent privat och kroppsligt har jag två nya skavanker. Eller tre.
Ett: Jag har lite tandvärk. Det är är oroande. Och irriterande. Jag tror jag måste göra något åt det i morgon.
Två: Jag fick en sticka på insidan av ringfingret som utvecklades till att hela fingret blev rött, spänt och uppsvällt. I morse fick jag dra av mig ringarna medelst såpa och våld. Danne bara tittade på dem där jag hade lagt dem på köksbordet men sa ingenting. Undrar om han trodde att jag hade fått nog?
Tre: En till grej om fingrar. Mina leder har börjat knaka! Mer än vanligt (de har alltid varit lite knastriga) men nu kunde till och med en av killarna på min buggkurs känna det! Vad gör man åt det? Dricker nån olja? Gör någon övning?

Nej, nu är det dags att sluta svamla här. Jag ska sortera post och gå ut med en sopsäck. Hoppas alla har en bra tisdagkväll.