Några tankar om ströbristen
Det blev väldigt dåligt med halm vid skörden 2018 och på grund av torkan blev det inte mycket annat stråmaterial att ströa med heller. Vi har ett litet torvlager men det är inte det optimala strömedlet på vintern och spån är väldigt svårt att få tag i för tillfället. Halm finns att köpa söderifrån tack och lov men den är dyr och vår drift är inte tänkt att bära så höga strökostnader som vi har just nu. Ett kostsamt år helt enkelt. Men vad ska man göra?
Det här problemet är vi långt ifrån ensamma om. Många bönder med liknande stallsystem har bekymmer med att få till bra ströbäddar i år. Det är svårt att hålla djuren så rena som man vill och att alltid ha superfint överallt. Man måste hushålla. Man får ransonera, försöka tunna ur djurgrupperna om det går, borsta djur när det är möjligt och hålla modet uppe genom att tänka på att de snart fäller vinterpälsen, snart kan man släppa ut dem, snart kan vi ströa med sand eller hitta på något annat som inte går när det är vinter.
Nu lät jag kanske positiv och lösningsfokuserad men jag tycker att det här är skitjobbigt. Jag vill ha rena djur överallt. Alltid. Jag vill inte lägga arbetstid på att rykta djur, klippa djur eller gå omkring tänka på att det ser trist ut i hallarna ibland.
Och jag har så bra fantasi också. Jag kan lätt måla upp en bild av att saker är ännu värre än de verkligen är.
Därför var det väldigt kul att sitta på möte igår och helt oväntat få några extra fina bilder hemifrån. Titta bara på den här livsnjutaren som sträcker ut sig och har sin kompis som huvudkudde! Han mår så gott och de är så rena och fina allihop där på bilden. När man ser sådant spritter det till av den där glädjen igen. I bondehjärtat. Den som kvävs så lätt när man oroar sig.
Vi har djur som inte är sådär fläckfria. Jag vill bara säga det. Men jag tänker inte lägga upp bloggbilder på dem. Av anledningar som alla säkert förstår. Att bilder lätt kan missbrukas och så vidare. Men jag känner att jag vill lyfta den här ströfrågan eftersom den är ett stort och kostsamt bekymmer för många. Och så vill jag påminna om hur viktigt det kan vara att se sin verksamhet utifrån ibland, att se det som är bra och fint och hämta kraft där. Jag kan lätt glömma det ibland. Ser bara det jag inte är nöjd med och missar det vackra.
Foto: Linda Edlund (såklart)