19/11 Internationella Mansdagen 2019

Några av mina närmaste är män. Män som jag skrattar med, pratar med, diskuterar livet med, frågar om saker, berättar, skämtar, lyssnar, tramsar och delar med. Ni är underbara. Både ni som står mig riktigt nära och ni som är lite längre bort.

Jag har många bra män i mitt liv och jag är så oerhört tacksam för det. Jag känner mig som en del av något starkt när jag är med er. Känner att det kommer att bli bra, att världen är ett gemensamt projekt och att vi inte ska tjafsa om skitsaker, fastna i roller och spel utan i stället se varandra i ögonen lite oftare.

Jag ser er kraft och ibland berusas jag av den. Jag beundrar er, vill ha svett och starka händer. Men jag ser också er sårbarhet. Den som är samma som min. Vi är… bara människor.

Jag är tacksam för alla män som i stort och smått har lärt mig att det inte är så stor skillnad. Att vi alla tänker rätt lika, män som kvinnor. Vi är lika rädda, svaga, ledsna och förvirrade ibland. Och lika starka, kloka och smarta mellan varven.

I dessa tider med skogskalendrar och ändlösa Facebookdebatter, livets hårda skola och offerkoftor vill jag rikta ett stort tack och en hyllning, särskilt såhär på Internationella Mansdagen, till alla helt vanliga, riktiga karlar som bara är som folk. Som gör sitt bästa, tar ansvar, står upp, står stadigt och jobbar på. Så gott det går i denna väld. Tack.