Jag har sett en hel del film i mina dagar. Eller väldigt många första halvtimmar på filmer i alla fall. Detta för att jag är gift med en filmintresserad person men själv har en svårslagen talang när det gäller att somna i soffan. 

En film som jag inte har sovit till utan tvärtom sett med hela mitt känsloregister, totalt vaken hela tiden, är Temple Grandin. En helt fantastisk film om en extraordinär kvinna som finns på riktigt och dessutom är hedersdoktor vid SLU.

Detta är historien om en autistisk kvinna som fått kämpa hårt för saker som är enkelt för många av oss andra. I gengäld ser hon saker som andra inte ser och är en av våra mest framstående experter inom djurbeteende.
Temple Grandin är professor på Colorado State University och har tagit sig igenom långa utbildningar mot alla odds. Hon har dessutom förändrat USA’s boskapshantering på ett genomgripande sätt och inspirerat många världen över, till exempel här i Sverige.

I filmen ser man hur Temlpe Grandin får öva och slita för att klara grundläggande sociala samspel med människor. Men när det gäller djur kan hon lekande lätt relatera till hur de tänker och fungerar. Att hon sedan lyckats omsätta sin kunskap i storartade förändringar för det amerikanska produktionsjordbruket i dess minst sagt stelbenta kultur är bara så beundransvärt.

Jag tycker att filmen berör boskapsskötsel och hanteringen av produktionsdjur på ett väldigt sant och vettigt sätt. Jag blev så berörd. Byggnader, hanteringssystem, arbetssätt och själva synen på djur borde alltid handla om respekt och att minimera stress.
Vi ska ju jobba med djuren, inte mot dem. Temple Grandin har stridit för det i många, många år och jag är så tacksam för det. Hon menar att djur ska ha ett bra liv så länge de lever och jag kan bara hålla med. Precis så vill man att det ska vara och den här filmen belyser verkligen värdet av just respekt. Respekt för djur, nytänkande, utveckling och för att människor fungerar olika men att vi alla behövs.

Se den här filmen. Den är bra.