Nu går vi snart in i den jobbigaste tiden på året tycker jag. Är jag bitter? Är jag nervös? Är jag dåligt lämpad för den här ”livsstilen”. Nja, jag vet inte riktigt men faktum är att tröskningen och halmen är ett rätt dubbelsidigt mynt här hos oss.

När mörkret smyger sig på och dagarna blir kortare samtidigt som man har jobbat mycket under en längre period, då ser man fram emot spannmålsskörden med viss bävan mitt i all förväntan. I alla fall jag.
Man ska väl egentligen vråla av lycka nu. Sitta och tomgasa i tröskan innan det bär iväg ut på åkrarna. Men jag får som ett orosgnag i magen. Visst, det är en glädje. Det är ju ett naturens under. Så mycket som hänt på några få sommarmånader. Från ett litet frö i jorden till dessa gula åkrar som ger både foder och halm. Och glädjen när man fyller lagren… Det är en rolig tid. Om man har just det. Tid.

Tid är en bristvara just nu och därför känns det både nervöst och kul att det är tröskning på gång redan mot slutet av veckan. Inte här hemma, här är det fortfarande för omoget, men söder om stan, där vi köper korn i fält börjar det bli läge.

Bilder från förra året.

Blä vad tråkig jag känner mig. Gnällig. Oprofessionell liksom. Men vad tusan. Vill man läsa om spannmål och ha proffessionalitet ska man gå till kollegan Mattias blogg! Där finns allt man behöver och det är så kul. Man lär sig mycket och får hänga med i ett helt annat slags lantbruk än det vi bedriver här. Andra odlingsförutsättningar, mer växtodling, större arealer, mer teknik och otroligt mycket kunskap. Om sådant som jag inte alls kan så mycket om.

Fint att vi kompletterar varandra. Då kanske jag kan kosta på mig att vara den känslostyrda och nervösa just nu? Som bara vill få hem spannmålen utan att behöva se folk tröska i snöstorm (ja, det har hänt, min pappa hade skoteroverall och det var fruktansvärt). Ska vi säga så? Att jag oroar mig lite till och sedan berättar något om tjurar och mat? Ja, jag tror vi bestämmer det.

HÄR är spannmålsbloggen du söker!