Ibland känns det som att allt jag tar i går sönder, blir krokigt eller på något annat sätt förlorar sitt ursprungliga utseende. Särskilt när jag tycker att det flyter på och jag är på gång. Då får man en smäll på fingrarna så man inte blir för kaxig. 

Jag klippte svansar och långhåriga rumpor på ett gäng småtjurar i helgen och allt gick så bra trots att de var många och vissa av dem lite stökiga. Jag gjorde en fålla med hjälp av två lösa grindar som jag satte fast i den vanliga inredningen och kunde på så sätt skilja av några stycken åt gången för frisering.

Efter utfört arbete skulle jag lyfta ut en av grindarna, en vanlig Trejongrind/balagrind och lutade den mot rörfronten vid foderkrubban innan jag åkte dit med hjullastaren och pallgafflarna. Jag krokade på och lyfte… och vipps hade jag skapat en banan!

Jag skulle ju bara ta tag i grinden men lyckades på något sätt få med mig översta delen av ätfronten också. Det konstigaste var att jag inte märkte något förrän jag såg den följa med upp. Jag tycker att jag borde ha känt det direkt, att det tog emot, men det gick alldeles för lätt av någon anledning.

Mycket ska man ställa till med och hur vi ska få ordning på det här konstverket vet jag inte. Jag vågade inte försöka pressa ner den igen med tanke på fästena och risken för att förstöra ännu mer. Tyvärr är det nog bara att erkänna att jag har skapat mer arbete åt en helt oskyldig Danne. Sorry!

En sak som skulle vara rolig nu när jag har bjudit på denna fadäs är om fler kunde visa saker som ni har förstört, backat in i, format om eller knölat ihop. Släng iväg en bild vetja! På mail till elin@nysaterlantbruk.se eller via Nysäter Lantbruk på Facebook. Det vore roligt och det är alltid kul med läsarbidrag på bloggen. Det var ju ett tag sedan vi hade tema fastkörningar nu så varför inte ta en sväng med kraschat och krokigt? Det är ju väldigt skönt att veta att man inte är ensam, eller hur?
För vi alla ställer vi väl till det ibland. Mer eller mindre förstås. Och man är mer eller mindre klantig. Jag har till exempel krockat in i hjullastaren med vår personbil en gång. Helt utan att jag ens körde. La i driven och sedan hoppade jag ut igen för jag hade glömt väskan i huset. Tack och lov gick det bra eftersom vi hade någon sorts automatisk citybreakfunktion och inte en skråma syntes på bilen. Utom i Dannes ögon förstås, enligt honom blev den en stoooor spricka i kofångaren men den har jag då aldrig sett.

Annat mer arbetsrelaterat som har hänt i lantbruket är en hel del genom åren. Både sådant man glömt och sådant man minns alltför väl. Men det är ju också ett tecken på att man har varit i farten. Det går många lyckade dagar på en misslyckad och enda sättet att inte riskera att förstöra något är att aldrig ge sig ut. Den som inte backar, backar heller inte in i något och hur försiktig man är så händer det grejer ibland när man jobbar.

Så länge ingen blir skadad är det bara att bita ihop, försöka laga, dra lärdom och till sist skratta åt eländet.

Så kom igen nu så kör vi! Jag vill se era bortslitna stuprör, buckliga portar och knöliga grindar! Hör av er!