Nationaldagen bjöd på jobb, studentfirande och en kväll vid sjön där barnen badade och jag åt kakor. Nu när klockan passerat midnatt har jag kommit i säng och det var bara mitt eget fel att dagen blev extra lång. 

Jag hade en foderblandning kvar att göra sent ikväll och tänkte att det går väl hyfsat snabbt. Jag parkerar vid dieseltanken efteråt, så kan jag tanka upp den inför veckan det sista jag gör.

Ljus sommarkväll och jag var nästan klar med allt när traktorn började protestera. Precis när jag hade fodrat ena sidan och skulle köra ner för foderbordet. Host, host, rossel och jag skyndade mig att slå av motorn. Så typiskt! Visste ju att det var lite diesel, men så lite? Ja, tydligen. Så går det när man ska skynda sig och göra klart istället för att ta sig tiden att tanka innan. Helt otroligt onödigt. Den där tankningstiden måste man ju lägga ändå. Och ett dieselstopp är inte alltid så snabbt åtgärdat.

Jag satte igång och bar dunkar, fyllde upp, pratade snällt och provade att starta. Nja, det ville sig inte. Gick ut och försökte se hur man luftade för det hade jag aldrig gjort på den här traktorn. Vid det här laget hade min son börjat undra vart jag tagit vägen så han kom ut och hjälpte mig. Vi hittade en liten pump och efter en snabbkoll på Youtube (så himla bra) fick vi bekräftat att det var just den man skulle använda. Men det var inte så lätt ändå. Hur jag än pumpade sögs det tillbaka innan jag hann in i traktorn och försökte starta.

Tur igen. Jesper var också ute i jobb och när han kom hem kunde han vrida på tändningen medan jag pumpade. Hade kunnat gå superbra. Men då var det såklart dåligt med ström istället. Tre skarvsladdar och en batteriladdare fick vi hämta och det var ju bra att det inte var kolmörkt och djupsnö och 20 grader kallt. Hade ju kunnat vara så också. ¨

Till sist fick vi  i alla fall snurr på gamla JD’n och den gick igång utan några konstigheter. Äntligen kunde jag köra ut det sista fodret. Och göra kväll, som vi säger här.